Sida 7
Inledning
bmner (fet dock aldrig. Ett något ligger emetlan, som våilar aftagaridel eller dnvialionen. Att vara skapad fullkoiiilig imiebrir icke, att man ät vett är skapad oföränderlig. Denna fullkonilighet har hos menniskan blif-Ttl, genom någon orsak nlifrån, rubbad, men en orsak, »om icke i ock med Jetsam tna upphört, utan sot» ännu fortfar alL vara verkande. Oetta ^isar sig i alla dessa oscillationer eniellnn ondt och godt inom iodividen, nationerna och i&lågtet Vi behöfva icke söka efter denna orsak. Läran om synda faMet och arfsynden gilVer en så full och tydlig förklaring Öfver alla dessa fenomen er, att vi derfore borde erkänna den, om vi än i dfrigt icke ville medgifva den en högre auktoritet. Denna lära förklarar på elt ttllfredsstälEande sält^ hvarlore menniskan under de första århundraderna kunde bihebälla en längre lifslängd , och var mindre utsatt för sjukilomar och sJMieslörvirringar: den inedskapade, om an förlorade, fultkomligheten niedgaf^ nemligen ännu icke så stora doviationer. Den förklarar dvssa dcviatioiier och deras sväfvande tram och åter på båda sidor om noriuallinien^ hvilkel icke skulle kunna förklaras, om n>tin ville anse menniskonaturen förändrad till en rak motsatt riglning emol den hon ifråit början hade.
Med antagande af denna sjukdomens grund btifva sjukdomsfenomenerna icke heller en rialurartä verksanihet emot en gilvuu lag inom organismen, utan de hlifvn denna samma verksamhet, förändrad och bestäntd genom andra mellankomna (örhållanden. Och i somatiiskt hänsoende bestå då dessa förhållanden, eller sjulidomens orsaker, närmast nti inre förändringar i organismens artt sammansättning ocb verksamhet, såsom alla medfödda eller förvärfvade dyskrasier: gikt, skroflcr, Icjtra, ni. m.
Källa: Internet Archive ·