Sida 258
jo
Fe
52 . ANEKDOTER.
«Pass för mig!"
Änkeprostinnan F. var en originell personlighet: Bosatt en tid vid X:s järnvägsstation, var gumman alltsom oftast utsatt för "drift" af de i detta fall föga nogräknade herrarne på station.
En dag skulle den gamla resa bort på några
veckor och infann sig därför i god tid nere på stationen
försedd med ett förskräckligt skrymmande bagage, som
hon låtit uppstapla i väntsalen.
Sedan hon löst biljett och förgäfves sökt inleda en konversation med "mannen i luckan", söm hade brådtom, vände hon sig ute å perrongen till stationsskrifvaren R., en af de värsta spjufrarne bland alla järnvägsherrarne och sade:
<Hör nu, snälla herr R., säg mig en sak: det är väl riktigt klart med tåget, som jag ska på, så att det inte händer någon olycka på vägen, jag är så rysligt rädd, så!"
| SARS
'<Fru prostinnan kan vara lugn! Att resa med snäll-
tåget om en stund är inte farligt, värre vore det, om
prostinnan vore med på kruttåget, som ni möta på vägen
och som kommer hit om ett par timmar," svarade R. «Kru-kru-hut-tåget, hva i herrans namn säger herr R.! Komma vi att möta ett kruttåg, då vågar jag inte
följa med, ty om det blir sammanstötning, vore det ju för-
skräckligt."" :
Och efter ett hastigt farväl gick prostinnan in på gästgifvaregården, beställde skjuts där och for på detta sätt den öfver fyra mil långa väg, hon hade att tillryggalägga för att komma dit hon ämnade sig.
ox Xx fr
Källa: Internet Archive ·
