Sida 277
Punschens verkningar.
På ”"källaren inträdde här om kvällen de bägge delägarne i firman Blomlund & Lundblom för att i kompani tömma några glas på tu man hand och kalkylera öfver en vid glasens klang nyss uppgjord affär, vid hvilken säljande parten äfven närvarit. De bägge herrarne slogo sig ner i soffan bredvid disken, litet röda i synen af den förut intagna förtäringen, hvarefter den jovialiske herr Blomlund knackade i bordet med tändsticksstället, tog skänkflickan om lifvet, såg in i hennes sammetsbruna gasellögon samt talade och sade:
"Hur står det till med hälsan och kärleken, fröken lilla? Får jag känna, om hjärtat klappar hårdare än vanligt därför att vi kommo. Ja, visst tusan, tick, tack, tick! — Ge oss nu en half punsch!"
Under det att punschen serverades, tog den mera allvarligt anlagde herr Lundblom sin vän och kompanjon i en liten upptuktelse:
"Du kan då aldrig låta flickorna vara i fred, fast du är gift karl. Aldrig ser du mig klappa om dem! Därför är jag också, som gumman min erkänner, ett mönster för en äkta man," sade han.
Herr Blomlund log endast och fyllde glasen.
””Guck” på dig, gamle sedlighetsapostel. Håll i dig med det du sa', så är du bra."
Källa: Internet Archive ·
