Sida 286
12 i SisTA MINUTEN.
Han funderade ett ögonblick och så kom det riktigt motbjudande, som om orden stockat sig i halsen på honom:
Det blir ledsamt för oss alla och specielt för mig, när ni reser!” 4
«Pror ni verkligen det, men hvarför då, om jag törs fråga?" inföll bon skrattande.
«Det fions så många som hålla af er — och så sjunger ni ju som en ängel" afbröt han hastigt. "Ni skulle säkert göra furore med er röst!" tillade han därefter entusiastiskt.
«80 så, ä vi du inne på musiken igen. Jag skulle önska att ni inte talade så mycket om min röst. Ni är ju själf sångare och en framstående sådan!"
«Se så, nu är det ju ni och inte jag som är inne på det musikaliska gebitet, som ni inte vill höra talas om."
<Men låt då bli att håna en stackare, ty nog vet ni att jäg inte är — — —"'
<Ack nej, låt oss tala om något annat, det här blir förskräckligt tråkigt," afbröt hon.
Och så var det färdigt!
erPillåt mig att bjuda er min arm, så gå vi och se hvad de andra gästerna ta sig till — om de kanske ha det roligare än vi," ljöd det från fabrikören.
x + +
När hon slutligen reste, var så godt som hela ståden nere vid stationen. Äfven fabrikören! När han tog afsked lämnade han, som de andra herrarne, en bukett och tackade för allt trefligt de haft tillsammans, alldeles som de andra, "önskade lycka på resan" ete. Och naturligtvis slöt han med musik:
<Nu får jag hädanefter försöka att sjunga duetter = ensam,'" sade han för att ge afskedet en munter karakter,
Källa: Internet Archive ·
