Sida 321
MÅTTET RÅGADT. 47
annat rum, där han slog sig ner i en soffa och ögnade i ett fotografialbum.
Plötsligt kom skomakarens dotter in i rummet, blef varse öfversten och ilade med ett lätt utrop åter på dörren.
I nästa ögonblick klifver mäster själf in, sedan unga fröken förskräckt skyndat ut i butiken och berättat för sin far hvad hon sett.
När skomakaren blef varse sin kund, utbrast han:
<Hvad är meningen med det här?"
"Det är, att ni skall ta mått, och så öfverraskas jag af fruntimmer, då jag bad få vara ogenerad. Låt detnu gå fort med måttagningen, så att jag kommer härifrån."
«Tillåter herrn kanske att jag först hämtar pantalongerna, ty jag behöfver endast mått af foten," inföll mäster spetsigt.
«Ni kan väl, för f-n, inte ta mått af foten utan att jag tar af mig stöfveln och för att kunna ta af mig stöfveln, måste jag ta af mig byxorna."
Skomakarn protesterar å nyo. Öfversten blir ursinnig och ' drar först på sig stöfveln och sedan pantalongerna.
Nu börjar skomakarn förstå sin besynnerlige kund.
"Jaså — det var för hällornas skull som — — — Kanske herrn än en gång vill göra sig besvär, så ska jag laga att vi bli ostörda."
Nej, det ska f-n bråka vidare. Det här ska lära herrn, att om också en kund klär af sig i bara skjortan för att ta mått till ett par nya skor, så ska herrn inte komma och påstå att man för den saken endast behöfver ta af sig i bara strumplästen,' svarade öfversten förargad och rusade på dörren.
Källa: Internet Archive ·
