Sida 347
SUSANNA OCH GUBBARNE. 5
Sedan de bägge lika lydande brefven hvar för sig förseglats och afsändts till vederbörande adressater, läto svaren ej länge vänta på sig.
Berättaren är redan skyldig läsaren det meddelandet, att svaren voro af ungefär lika innehåll.
En tid efteråt och med nästan endast ett par dagars mellanrum friade de bägge gubbarne, hvar för sig troende, att de med sina råd slagit hvarandra -ur brädet.
Den lilla änkan såg i början förvirrad ut, men så sade hon slutligen skälmskt rodnande till hvar och en af sina beundrare:
<Jag har länge varit förberedd på detta ögonblick och i god tid rådfrågat en kär vän hvad parti jag skulle taga i en så ömtålig affär som denna, och se här hans svar ännu obrutet. Det råd han gifvit blir för mig härvidlag afgörande. Var god bryt brefvet och läs!"
"Därmed återgaf änkan åt hvar och en af sina friare hans eget bref, hvilket, med uteslutande af de vanliga konventionella inlednings- och afslutningsfraserna, var af följande innebåll:
Iyd ert hjärtas röst, det är i dötna sak det förnuftigaste råd jag kan gifva.
Att det från denna stund ej mer blef tal om "giftas'', det faller af sig själft. De bägge rivalerna hade gått i den snara, som den lilla änkan för dem utlagt, och med kvinnans fina instinkt eller kanske genom ett annat litet knep visste fru Susanna på förhand, hvilka råd hon skulle få af sina tillbedjare, innan hon var nog grym att låta dem på ett så effektfullt sätt själfva döma i egen sak,
Källa: Internet Archive ·
