Sida 377
ER SR SIV TVI
"ETT HÖGST MÄRKVÄRDIGT ÅR. 35
och månförmörkelser, böndagarna, ny och nedan etc., hade fröken Malvinas almanackor visat sig tillförlitliga, ända till dess olycksåret 1884 bröt in, då gamla fröken, så fort hon tog en titt i sin vän almanackan alltid kom att efteråt fundera öfver, om hon eller almanackan blifvit kollrig. Redan i januari brast det löst! Midt för den 24 stod det skrifvet: :
Bror Mathias 62 födelsedag.
Bror Mathias var professorn.
Den 24 var en torsdag, det hade fröken med tillhjälp af sin almanacka räknat ut flera dagar i förväg och på morgonen den betydelséfulla dagen stod kaffebordet dukadt i salen, siradt med grönt, och mellan den
— storståtliga födelsedagskakan (hvilken gumman själf bakat) och professorns kaffekopp tronade presenterna, två par
ullstrumpor, stickade af fröken Malvinas kärleksfulla händer.
Och professorn såg på allt, tackade och klappade om gam'a syster, och sa” att hon var sig lik i alla väder, och trots sina sextiosju år lika uppmärksam och minnesgod som alltid. Och de orden visste han gjorde gamla Malla" så godt att få höra. Så stod kaffehurran på hela förmiddagen, ty gumman väntade, som vanligt, att brorsdöttrarna, professorns bägge gifta döttrar, skulle, som vanligt, komma och gratulera och ha sina barn med sig, men ingen kom.
Ju längre det led ju mer "purken" blef gamla "fröken". Men professorn bara log.
"De ha glömt bort mig den här gången, det är inte alla som ha så bra reda på sig som du, gamla <Malla'', oaktadt du i vår fyller dina sextiosju år."
"Ja,-men inte ska de glömma en så'n här dag, kära Mathias! Jag begriper dem inte," puttrade gumman och dukade slutligen, fram på eftermiddagen, af kaffebordet, sedan hon åtskilliga gånger under dagens lopp i all en-
Källa: Internet Archive ·
