Sida 419
DE ENGELSKA POLISONGERNA,. 11
Herr T. ville helt säkert ej heller för något pris världen blifva af med sin manliga ansiktsprydnad, därest icke slumpen och herr T:s konkurrent och gode vän, grosshandlaren Ture 8. spelat honom det fula sprattet att vid ett tillfälle nödga honom att sätta sina vackra polisonger på spel.
Förhållandet var nämligen det, att de båda köpmännen en vacker dag kommo i en liflig, men vänskaplig affärsdispyt, som slutligen mynnade ut i följande påstående af herr T.:
«På min ära, min vän, som köpman är jag beredd att hvilken dag som helst sälja allt hvad jag äger, om jag blott förtjänar därpå!!!”
<Prat, du vet icke hvad du säger," afbröt konkurrenten. "Ponera att jag till exempel frågade om priset på dina polisonger, hvad skulle du då svara?"
<Ja skulle svara: priset på mina polisonger är fem hundra kronor. Har du lust att ge det, så är affären klar!" inföll herr T. lifligt.
<Är det ditt allvar?" frågade konkurrenten.
<Här är min hand, slå till, så är köpet afgjordt och jag har förtjänat fem hundra kronor på dig för första gången i mitt lif."
<Afgjordt," sade grosshandlar S. och slog till. "När vill bror lämna varan?"
«När du behagar, men penningarna skall jag be att få extra kontant."
«Det är öfverenskommet!" svarade köparen, hvarefter han satte sig ner och skref följande
Köpekontrakt.
Undertecknad försäljer härmed till grosshandlaren Ture SS" mina polisonger, i det skick de nu befinna sig, mot en öfverenskommen köpesumma af fem hundra
Källa: Internet Archive ·
