Sida 480
MM VE FK
=
4 JUNO.
sjukans furier i fru Junos bröst. Att börja med låtsades Jupiter inte höra på sin gemål, utan slog döförat till och hvisslade en och annan af de muntra melodier ur "Orpheus" och "Sköna Helena", som sedermera gjort Offenbach odödlig.
Men till sist blef han ursinnig och lät spärra in gumman sin i mörk arrest i ett af sina luftslott, fastän gubben Homerus fått historien om bakfoten, då han sedermera skref i bladen under en sensationell rubrik, «att Jupiter låtit hissa upp Juno i ett träd och låtit henne hänga där tills hon åter blef hygglig”.
Detta senare räckte dock icke så länge.
«Hvart tänker du ta vägen ikväll?" ljöd det åter efter en tid, så fort Jupiter efter kaffet och avecen tog på sig öfverrocken och gjorde min af att gå ut.
<Jag ämnar bara gå upp i det olympiska /stora sällskapet en stund och klå de andra gudårne på en oskyldig bondtolfa - eller ett parti Dundra parte, om du inte har något emot. det,' svarade då den äkta mannen fogligt: Men därmed var gärdet uppgifvet.
«Gå du, men försök inte att komma hem i natt igen. Jag har gömt portnyckeln,' triumferade Juno skadeglad:
<Ha, ha, ha, du glömmer visst att jag studerat magi och kan krypa genom nyckelhålet, om jag vill; hånade nu Jupiter, tände en cigarrett och satte på sig hatten:
<Divorgons!" gnisslade Juno efter honom. |
«Tala grekiska, den där rotvälskan, som du lärt dig i pensionen, begriper jag inte!" hånade Jupiter.
<Vi måste skiljas och därmed punkt," fräste nu Juno,
på helleniskt tungomål med en patetisk geste å la fru Fåhreus. :
inte biiltre," skämtade nu Jupiter och försvann. Dylika
«Al right, låt oss skiljas på en stund,-jag begär
3 u
Källa: Internet Archive ·
