Sida 564
20 NÅR SOM KÖRKVÄRDENS ANNERS SÅG KONGEN.
Så bäst de va fräga Anners, han, um de inte stog te å få si kongen og?
<Jobevars, kongen får vi trast si, bara vi kommer öfver slussen," sa kamraten. "Men det kostar minst två kronor en tocken här da', sir'u. Vill du langa hit dom, så säj inte nej."
Anners va” inte häller den som sa” nej, utan tog opp två kronor å lämna pengarna åt kamraten. Å då säger denne rätt som de” var:
«Gör nu en kovändning med ögena åt stybord, så får du si kongen sitta till häst på sin tron."
Å Anners titta', han, och där satt kongen, styf som en pinne å svarter som en morian.
<Inte ä” han fäll lefvandes häller?" sa” Anners, å börja bli så rädd så haso skalf på'n.
<Nä, han ä ”balsamerad', begriper'u välan,' sa” kamraten. "Har du inte sitt de i bladen?"
Ne, det hade Anners allri sitt, sa' han.
«kk ko ok
Sen var de inge mer å si, påstod kamraten, å så geck di in på en källara igen å åt å drack så att vägvisar'n blef jämt i snusen" å ställde till krångel me” polisen, så han feck följa me' te vaktkantore”.
Men Anners var de inga fara me', han släpptes lös igen. Sitt logski feck han aldri rätt år men me” tåge” kom han hem igen dan därpå. Å rolit hade han haft på Stockholmsresan, sa” han.
a ET
Källa: Internet Archive ·
