Sida 599
3- vy
'
>EN SÖT, STARK OCH SJUDANDE.» 55
Kyparen såg uppmärksamt på, med skalken i mungiporna.
När gubben fått toddyn färdig, drog han djupt efter andan och tog en klunk.
"Brrr! Det var en med 'klor' på! Jag tror han blef för stark," sade han, kippande efter andan.
"Späd ut den, så kanske han blir bra, rådde kyparen.
Gubben nickade och fyllde åter glaset ur vattentillbringaren.
Så tog han om en stund en ny klunk, efter hvilken han tycktes söka snappa frisk Juft, som en sjuk mört.
"Blef han bättre nu?" frågade kyparen.
"Nu blef han nästan för varm. Det känns invärtes som om jag sväljt smält bly,” se gubben.
"Späd på ett tag ur buteljen så svalnar han," sa” kyparen,
Gubben gjorde en ny påspädning till brädden och tog en ny klunk.
"Hur smaka” han nu?" frågade kyparen intresserad.
Det dröjde en stund innan gubben kunde svara.
"Hjälp mig lite, nu blef han visst fö— för — stark igen!"" sade gubben fnysande.
Kyparen fyllde åter gästens glas till randen ur vattentillbringaren, och gubben tog en ny klunk. När han därefter fick mål i mun, pekade han på arracksbuteljen och hväste:
«Tag bort'en!'
Så fyllde han å nyo på ur tillbringaren gång på gång till dess han började se i kors med ögonen och näsan lyste som en röd bengalisk eld.
När han hållit på en timme, så att tillbringaren var tom och toddyn inte mer än halfdrucken, reste gubben sig, nickade åt kyparen och singlade i väg, så
Källa: Internet Archive ·
