Sida 29
Isberg kallas de ismassor, hvilkas högd vida öfverstiger deras längd och bredd. Sådane träffas af förundrans värd storlek och till ansenligt antal, vid bägge Polernas grannskap. De Pagès såg väl under des Spitsbergsresa intet isberg, öfverstiga 35 fot . Man bör dock märka, det isbergen icke alla år träffas i lika myckenhet och af lika högd. I allmännhet åro ock de störste fedde på Americanska kuster. Ellis fann i Hudsonsvik isberg af 500 till 600. Yards = 750 till 900 fots högd . Det största man funnit upteknadt, är det berg Baffin 1615 träffat vid Grönland. Det visade en blottad spets af 140 famnar. Öfver denna ofanteliga is Colonne gör Herr Forster följande uträkning. ”Af Mairans rön är bevist, att is i friskt vatn endast visar 1/14 del blottad. Irvins upgifver i Bihanget till Phipps Resa, det is i snövatn visar 1/15 del. Till följe deraf kan antagas, att is i salta hafsvatnet endast blottar 1/10 del”. Således måste det af Baffin sedda isberg dölgt 9/10 delar under hafsytan, och, så framt det varit af en likformig skapnad, utgjordt en högd af 4200 alnar: det är innemoten Svensk fjerdingsväg. Sådane isberg stranda derföre ofta på flera hundrade famnars djup, såsom Pricket, i des fortsättning af Hudsons olyckeliga resa, förmäler. Af samma orsak äro ock, enligt Gmelins berättelse,
Källa: Project Runeberg ·
