Sida 39
nyss smält isberg, Som ännu icke hunnit blandas med sjelfva salta hafvet kan äfven förorsaka de af De Pagès anförde fläckar. Vissa främmande ämnen, såsom de i stora fält flytande meduser, hafs-blomning, (Byssus flos aquæ) stormar som upröra jorddelar från lägre grundor, flytande tran af fårade hvalfiskar, ja, äfven grundens beskaffenhet i ett haf, hvars vatn finnes genomskinligt på 80 famnar, torde mer och mindre äga del i detta Phenomen. Man har dylika exempel i andra farvatn, särdeles i Arabiska hafsviken, och det så kallade döda hafvet förändrar färgen tre resor om dagen.
Polhafvets sälta är icke mindre märkvärdig. Wood berättar, det han aldrig smakat så salt vatn, som vid N. Zemblia. Men denna egenskap är mera kinkig, än att den skulle kunna nog säkert utrönas med tungan. De Pagès har derföre gifvit nogare rön. Han har funnit, ätt 100 skålpund vatn, 4 gr. norr om dagjämnings kretsen, hålla 3½ skålpund salt, men på 81 graden, fulla 4 skålpund. Såleds till tager hafsältan emot Polerna: hans rön uti Södra jordhalfven bekräfta denna sats. På 20:de S. Lat. graden hyste 100 skålpund vatn 311/12 skålpund salt, men på den 46:te 4½ fkålpund .
Källa: Project Runeberg ·
