Sida 48
hinner fram iband isen, desto klarare och vackrare blir himmelen. De Pagès såg i dessa trakter ingen molnfläck på himla-hvalfvet. Vid grannskap af land, der meteorer falla, förhåller sig luften på annat sätt. Den smältande snön och isens dunster måste nödvändigt upfylla luftkretfen med tökn, som afbryter den behageliga klarhet himmelen der gemenligen antager. Phipps såg ofta moln fläckar. Ellis märkte en tjock men låg dimma följa isen . Jakman klagar öfver tökn vid des Polresa år 1580. James fann vid Cap Desolation en tjock och stinkande dimma, och under des vinterläge förorsakade de vid synkretsen stockade dunster, att den upgående solen och månen visade sig i en aflång skapnad. Phipps fann töknet vid Spitsbergen ökas med isen; tjockt om mornarne, men gemenligen skingradt om dagen. Kring Beringssundet sväfvar mycken dimma. Äfven finnes tökn vid Grönland till sådan myckenhet, att det fryser till piggar, hvilka lägga sig på vatnet och utgöra en hinna, lik spinnelvåf. Likväl är af erfarenheten beftyrkt, att denna dimma alt mera och mera aftager emot Polerna , samt att den klara tiden vida öfverträffar den tökniga. När man dertill lägger sommarens behageliga nätter, uplyfte af en sol, som hela Junius och Julius icke sänker sig under horizonten, så
Källa: Project Runeberg ·
