Sida 2
väster, tillflöto Portugall och Spanien, kunde icke långe anses med kallsinnighet. De blefvo snart ett gemensamt ämne för de nationers afund och fruktan, hvilkas styrka hufvudsakligen berodde på deras kölar. Holland och Engeland förhärdade sig snart emot Roms heliga åskeknallar, och voro redo, att, utan afseende på Påfvens Alexander den Sjettes Skiftobref, till Texeln och Themsen bringa en del af de skatter, som utlastades vid Tago . Men försigtigheten tillät icke, att genom okända haf utsända flottor till sex månaders sjöresor, utan förfriskningplatser, utan tillflyktsställe. Man företog derföre ett icke mindre ärorikt än vågsamt steg, att, genom Nordens haf, söka en genväg till Östra Indien i hopp, att det, som lyckats för en Drake och Magellan i Jordens Södra halfva, borde ock inträffa i den Norra. Desse försök, som å Holländska sidan stadnade efter 50 års fruktlös möda, hafva deremot, å den Engelska, blifvit fortsatte med en ståndaktighet, som i mänsklighetens häfder,
Källa: Project Runeberg ·
