Sida 115
7(3 STOCKHOLMS HISTORIA.
Birger Jarl säges ha utfärdat privilegier för Stockholm, men de finnas ej längre i behåll, enär stadens arkiv förstördes vid rådhusets brand år 1419. Stadens äldsta bevarade frihetsbref är dateradt år 1423 och utfärdadt af Erik af Pommern; det innehåller ett förbud mot olaga hamnar och särskildt mot handel från Mälaren till Saltsjön öfver Telge i stället för öfver Stockholm. Nästa bref är från år 1436, då Engelbrekt och Karl Knutsson stodo utanför murarna. Borgarne funno bäst att öppna sina portar, men fingo i stället ett utförligt privilegiebref, som ligger till grund för flera andra (1 maj 1436). Det är utfärdadt af riksrådet »för troskap ocli tjänst, som rådet ocli menigheten i Stockholm hafva riket och oss (= rådsherrarne) bevist», och innehåller bekräftelse på stadens äganderätt till vågen och klädeshuset, samt till Åsön, »med alla gamla tillägor, som af ålder under staden legat hafver»; kvarnarna i Söderström tillerkändes staden i utbyte mot »kvarnen nordan näst Helgeandshuset liggandes, som staden fordom afgången var». Såsom nytt synes staden lia fått Nykvarn ocli Siklaön med åker och äng, skog och mark ocli alla fiskevatten intill Dufnäs ocli Konungshamn, hvarjämte bekräftelse gafs på Tynningsön. Ytterligare återfick staden »byamarker, tomter, strömmar, kvarnar och kvarnastäder, som den (= staden) afträngde äro sedan konung Magnus Eriksson rådande var i Sverige». Stadens fiskare fingo fiska i kronans vatten i närheten, ocli nyligen pålagda olagliga skatter skulle bortfalla. Helgeandshuset och dess holme skulle användas af staden, ocli »efter det att Stockholm är hufvudstaden i riket, då bör herrskapet (= regeringen) ingen klerk presentera till Stockholms kyrka, utan den infödder är i staden, om någon därtill fallen är, eller infödder i riket, den väl boklärder är».1 En under medeltiden viktig bestämmelse var den, att ingen finge lejd att inkomma i staden utan borgmästares och råds samtycke, något som också kräfdes för bärande af värjor eller andra vapen. Om härtill lägges, att ingen fick vara borgare i mer än en stad, torde det viktiga brefvets hufvudinnehåll vara angifvet.2
Enligt rådande uppfattning måste ett frihetsbref bekräftas af hvarje ny regent för att fortfarande vara gällande, och man finner, liuru staden oupphörligt söker få 1436 års bref förnyadt ocli tillökad! Men det blir i hvarje fall en konjunkturfråga, om det till alla delar kan lyckas. Närmaste konung i Sverige var Kristoffer, som liöll på sin kungliga myndighet ocli ej synes lia velat åberopa en urkund, som utfärdats af det enligt dansk mening upp-
o
roriska rådet. Ar 1442 utfärdade han visserligen ett privilegiebref, men bekräftade blott de tidigare friheter, som staden fått af »framfarne konungar», och beviljar såsom något nytt inkomsten af klädeshuset och vågen, rätt till
1 Genom påfvebref af år 1419 flck Stockholms kyrkoherde rätt att i samråd med borgmästare och råd utse kaplaner.
2 Se också hvad förut nämnts om suppleant för fogden och tillägg till lagboken (ofvan s. 77).
Sto ekholm. I. 6
Källa: Project Runeberg ·