Sida 304
246
STOCKHOLMS RÄTTSKIPNING.
fördröjas. Detta förhållande måste uppenbarligen förr eller senare tarfva ändring; ocli indragning af en instans i civilsaker blef också det närmaste målet för reformsträfvandena i fråga om processlagstiftningen. Beträffande rättskipningen i städerna var det naturligt, att man i detta afseende eftersträfvade en indragning af kämnersrätterna — de på grund af sin sammansättning ocli verksamhet svagaste af stadsdomstolarna.
I Stockholm försökte man sig emellertid först med en reorganisation af kämnersrätterna. Genom kungl, bref den 2 februari 1838 förordnades nämligen, att hufvudstadens fyra kämnersrätter skulle förenas till en enda, för hela hufvudstaden gemensam under namn af Stockholms kämnersrätt. Sedan öfverståtliållareämbetet den 29 februari 1840 utfärdat arbetsordning för den nya kämnersrätten, trädde detta beslut i verkställighet med den 30 mars samma år. Enligt nämnda arbetsordning skulle rätten arbeta å fyra afdelningar, hvilka skulle hafva enahanda sammansättning som de gamla kämnersrätterna, men vara oberoende af den territoriella domsagoindelningen; i stället skulle målen med några få undantag fördelas å de olika afdelningarna genom lottning. Rätten fick lokal å rådhuset; enhvar af dessa afdelningar skulle där sammanträda å sina bestämda dagar.
Stockholms kämnersrätt fick emellertid icke länge utöfva sin verksamhet. Genom kungl, förordningen den 18 april 1849 förklarades nämligen, att från och med den 1 januari 1850 alla kämnersrätter skulle upphöra och sådana mål ocli ärenden, som förut tillhört deras handläggning, omedelbarligen upptagas af rådstufvurätt.
Från denna tid har Stockholms stad haft endast en allmän domstol, rådstufvurätten, hvilken är första instans för alla mål, som ej på grund af särskilda bestämmelser lyda under annan rätts domvärjo. Men antalet af dessa från rådstufvurättens jurisdiktion undantagna mål är ringa; redan före 1849 hade flertalet af den gamla tidens specialdomstolar den ena efter den andra blifvit indragna.
Till följd af kämnersrättens indragning blef helt naturligt en förändrad organisation af rådstufvurätten erforderlig. En sådan fastställdes också genom kungl, bref den 21 december 1849, hvarefter en ny arbetsordning för Stockholms magistrat ocli rådstufvurätt utfärdades af öfverståtliållareämbetet och magistraten den 31 december samma år. Enligt dessa författningar skulle rådstufvurätten utgöras af två borgmästare med benämning justitie-borgmästare och handelsborgmästare samt tolf lagfarne och två icke lagfarne rådmän, hvilka senare dock endast i fråga om besiktningar ocli värderingar fingo tjänstgöra i rätten; för handhafvande af expedition ocli dylika göromål skulle finnas följande tjänstemän: en magistratssekreterare, två stadsnotarier, fyra civilnotarier, åtta brottmålsnotaiier, en registrator, en kanslist ocli två aktuarier. Rådstufvurätten fördelades i sex afdelningar, hvilka skulle bestå af följande antal ledamöter, nämligen första afdelningen af justitieborg-
Källa: Project Runeberg ·