Sida 469
v
HÖGRE UNDERVISNINGSANSTALTER OCH SPECIALSKOLOR I STOCKHOLM. 411
dels med bidrag af institutets egna medel en ny byggnad för döfstum-afdelningen uppfördes och invigdes 1864.
I anstaltens verksamhet, sådan den bestämts genom kungl, reglemente den 16 juni 1846, skedde ingen väsentlig förändring förrän år 1874, då i förening med densamma upprättades ett seminarium för bildande af lärare och lärarinnor för döfstum skolan. En ännu viktigare förändring inträdde från och med ingången af år 1879, då blindundervisningen skildes från institutet och förlades till en särskild anstalt; läroverket å Manilla erhöll då benämningen »Allmänna institutet för döfstumma».
154. Manilla döfstumskola.
Genom lag af den 31 maj 1889 erhöll döfstuniundervisningen i riket sin nuvarande organisation. Den väsentligaste härigenom införda bestämmelsen är den, att undervisningen för döfstumma barn gjorts obligatorisk och att riket för ordnande af denna undervisning blifvit indeladt i sju skoldistrikt. Det första af dessa distrikt, omfattande Stockholms stad, Stockholms, Södermanlands, Västmanlands och Östergötlands län, Norrköpings stad ocli Gotlands län, fick sig därvid erbjudet att på vissa villkor öfvertaga institutet å Manilla. Institutet upphörde på grund häraf fr. o. m. den 1 augusti 1894 att vara en anstalt för hela riket och har från år 1890 mottagit döfstumma barn endast från nämnda distrikt; under sin föregående 85-åriga tillvaro liade det meddelat undervisning åt något öfver 1,500 döfstumma.
Källa: Project Runeberg ·