Sida 496
430
MUSEER, BIBLIOTEK OCH ARKIV. 430
Nordiska museet. Nära nog de flesta af de institutioner, som skildrats i denna ocli föregående afdelning af detta verk, hafva för sitt upphof att tacka initiativ af enskilda personer, ocli många af dem äga allt framgent bestånd genom en ofta storartad offervillighet och nit lios enskilda svenska män ocli kvinnor. Om ingen kan dock med mera berättigande sägas, att den är en enda persons verk, än om den numera världsberömda samling, som kallas Nordiska museet. Dess skapare ocli ännu verkande outtröttlige upprättliållare och styresman, fil. d:r Artur Hazelius, har genom detta sitt verk förvärfvat sig anspråk på outplånlig tacksamhet af svenska folket, icke minst af den del däraf som bygger och bor i landets hufvudstad.
Under en resa i Dalarna 1872 fick d:r Hazelius blicken öppen för den trängande nödvändigheten att söka rädda de kvarlefvor af forntida seder och bruk, dräkter och husgeråd, som ännu voro bevarade, särdeles i aflägsna landsorter, men som hotades med undergång af nutidens nivellerande krafter: folkskolebildningen, de lättade kommunikationerna och den billiga fabriksindustrien. Han började genast själf att samla och lyckades snart intressera en mängd personer för att däri bistå honom. De sålunda hopbragts föremålen, belysande allmogens lif i förflutna tider, hade redan i oktober 1873 växt i en sådan omfattning, att d:r Hazelius då kunde öppna den första afdelningen af sitt museum i den södra af de s. k. Davidsonska paviljongerna, n:r 71 Drottninggatan. Museet benämndes till en början »Skandinavisk-etnografiska samlingen», och denna samling tillökades så snabbt, att 1874 en andra afdelning, äfven den innehållande företrädesvis allmogeföremål och föremål från Lappland, kunde öppnas i den norra paviljongen; år 1875 öppnades samlingens 3:e afdelning, omfattande föremål från Norge, i huset n:r 45 Drottninggatan och 1877 följde 4:e ocli 5:e afdelningarna, ägnade företrädesvis åt handtverksskråens ocli de högre ståndens kultur, i huset n:r 79 Drottninggatan.
Samtliga dessa lokaler voro förhyrda, och museet liade redan första året af sin tillvaro att gälda ett hyresbelopp af 2,420 kronor. Denna utgiftspost växte naturligtvis hastigt, och närmast för att bidraga till dess täckande beviljades för år 1875 för första gången ett statsanslag åt museet af 5,000 kronor; hyresbeloppet utgjorde för samma år 5,916 kronor. Då emellertid lokalerna blott kunde tjäna till att provisoriskt inhysa samlingarna och dessas splittring på flere olika håll medförde väsentliga olägenheter, väcktes redan från början tanken på att bereda dem ett stadigvarande liem i en särskild museibyggnad. För detta ändamål utfärdades år 1876 ett upprop till allmänheten att lämna bidrag till museet, hvilket liade till följd bildandet af en byggnadsfond, som redan följande år, förnämligast genom inkomsten af en då i Stockholm anordnad basar, vuxit till ett belopp af nära 69,000 kronor.
Källa: Project Runeberg ·