Sida 693
590 FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET I STOCKHOLM. 619
finnas 17). Samma grundtanke, som var utmärkande för de förut omnämnda religiöst-filantropiska företagen, att kvinnan spelade en förhärskande roll. går äfven igen här. Diakonissor, bibelkvinnor, slumsystrar — likheten i princip är lika i ögonen fallande som olikheten i detaljerna. Slumsystrarna gå allra radikalast till väga. De bosätta sig bland dem de vilja rädda. Den första slumstationen i Stockholm bestod af två rum, kök fingo de clela med 5 familjer. De göra sitt inträde på verksamhetsfältet med att skura golfven, lappa kläderna, bädda sängarna ocli dymedelst lära sina hyreskamrater, att det går för sig att hålla snyggt, ocli att det arbetet lönar sig. På hvarje
259. Frälsningsarméns räddningshem.
station finnas 1 »kapten», 1 »löjtnant» samt 2 ä 4 »kadetter». Slumsystrarna få hålla sig själfva med kläder; om det ej räcker för dem, få de från -högkvarteret» högst 2 kronor i veckan. Stationens kosthåll, deladt med kringboende fattiga, bestrides af inflytande gåfvor. En del af slumsystrarna lia genomgått sjukvårdskurs å Serafimerlasarettet, i öfrigt lia de ingen annan utbildningskurs än tjänstgöringen vid högkvarteret.
2) Räddningshemmet, öppnadt den 14 januari 1890, Luntmakaregatan n:r 66. Enligt meddelad uppgift voro under året den 1 april 1895—1 april .189(3 å hemmet intagna 139 kvinnor, af hvilka 40 förut lefvat på prostitution, 37 fört ett dåligt lif dock utan prostitution, 9 kommit direkt från fängelse, 4 från sjukhus samt 49 kommit, emedan de saknat förtroende att själfva skaffa
Källa: Project Runeberg ·