Sida 123
stockholms kyrkor.
93
diskuterades. Det beslöts därvid, att densamma skulle uppsättas vid manfolkssidan för att bereda på fru- ocli kvinnfolksbänkarna »så mycket fri j are åskådande af Prästen, hvilket de högeligen åstundat hafwa, och derigenom lärer till kyrkan inflyta mera inkomst af fruntimmer». Äfven sökte man draga fördel af äganderätten till platsen närmast omkring kyrkan, i det att de smala tomtremsorna mellan sträfpelarna försåldes eller uthyrdes till stånd- ocli salubodar. Endast för några få år sedan bortskaffades de mot Tyska kyrkans väggar uppförda klädmäkleribodarna. Viel så väl Storkyrkan som Jakobs kyrka funnos under 1700-talet dylika försäljningsplatser. Någon gång kunde kyrkorådet tillåta sig ett listigt försök att förmå enskilda personer att bekosta större eller mindre reparationer. På fullt allvar togs till protokoll i Kungsholms kyrkoråd år 1716, att man skulle söka beveka en fru Gutermutli, som till kyrkan skänkt en elopfunt, att anslå medel till takets täckning eller reparation, i det man borde beklaga att eljest bemälde »Fundten för kyrkans elaka taak skull far mycket illa».
En samlingsplats för andaktens förrättande kunde icke undvaras, när regelbundna kyrkobesök förväntades af så väl samhällets högst uppsatta, som af hvarje hedersam borgare, ärbar matrona ocli väluppfostrad jungfru, väl-förståendes ock af tjänstehjon ocli den af församlingens knappt tillmätta nådebröd lefvande fattigare elelen af befolkningen. Ännu vid slutet af 1600-talet var regeringens omsorg för medborgarnes andliga välfärd så stor, att lagens arm tungt träffade dem, som uraktläto att infinna sig viel andakts-stunderna. För att församlingen icke under byggnadstiden skulle vara »taaklööss», uppfördes vanligtvis i elen tillämnade kyrkans närhet »en förlorad» (provisorisk) brädkyrka. Genom klockringning skulle naturligtvis menigheten kallas till bön och gudstjänst, och så tillkommo ele mer eller mindre pittoreska klockstaplarna, hvaraf den viel Johannes kyrka utgör ett väl bibehållet prof. När den nya kyrkan var intäckt, uppsattes bänkar, tillfälligt altare anbringades, och man vidtog äfven i andra fall så fort ske kunde åtgärder för en snar invigning, oberoende af kyrkans yttre utseende och omgifningarnas beskaffenhet. I Maria församlings protokoller för år 1679 uppgifves, att kyrkan elå upplåts till gudstjänst, eftersom medh eless bygningh så wida kommit är, att hon så täckt wore, att man torr der inne sittia kunde».
Efter liand, ofta med långa mellanrum, kompletterades sedan arbetet. För en dyrbarare utvändig ornering, liksom äfven en utöfver det nödtorftiga gående inre dekorering, saknades alltid medel, hvarför ele inre ytorna endast kalkfärgades. Men med färgrika elräkter pyntade man sig så väl i helg som socken, i bjärta färger voro ele hvarelagliga bostäderna målade, icke kunde man elå lämna helgedomens hvalf och väggar hvita och kala. Inredning ocli tillfälliga prydnader skulle tillgodose eletta behof. En effektfull ornering erhölls genom ele högättade familjernas i guld, silfver ocli färger målade
Källa: Project Runeberg ·