Sida 136
104
stockholms kyrkor.
Den egentliga inredningen tillkom under den närmaste tiden efter invigningen. Till altaret utförde den framstående bildhuggaren Jost Schultz allt skulpturarbete (1645—1647), och drottning Kristinas hofmålare Jacob Elbfass fyllde fälten med bibliska framställningar (1649). Predikstolen, en gåfva af Henrik Fleming (1643), dekorerades år 1657 af målaren Henrich Möller, som uppbar 50 daler för »Predikestolen, stofferat sompt nytt och sompt gammalt medh mit egit silfwer, Ollia och fergor». Jost Schultz åtog sig år 1659 att med zirater och bilder förse orgelverket, som skulle vara »iembgådt med orgellwerket i Stora Stadskyrckian om icke någodt bättre», hvarför honom lofvades 700 daler och dessutom »en Ähreskänk Etthundra daler eller dess wärde». Det invigdes år 1662. Om all denna härlighet erinra nu endast kyrkans räkenskaper.
Den 15 maj 1723 antändes tornet genom blixten, dock utan att kyrkan för öfrigt erhöll större skada, än att i kyrkorådets protokoll för den 19 maj kunde antecknas: »Tackade dhe Gud, som nådeligen wid et så farligt tillfälle förskont kyrckians hwalf ocli Innandömme, så att tlien ännu til Gudstjensten brukas kunde». Borgmästaren ocli arkitekten Göran Adelcrantz (öfverintendentens far) anmodades att upprätta ritning till nytt torn och inkom med två förslag, hvaraf ett »med vacker zirat på, hwilket man senare applauderade». Det är samma i sitt slag utmärkta midteltorn, hvilket, börjad t år 1725 men först 10 år därefter afslutadt, än i dag utgör kyrkans största prydnad. Den södra portalen, med rätta beundrad för vackra proportioner ocli eleganta detaljer, är en gåfva af öfversten ocli riksrådet Henrik Fleming (1644).
Under de sista åren liar interiören under arkitekten Möllers sakförståndiga ledning erhållit en efter vår tids smak för dekorerade ytor och dämpadt ljus lämpad utstyrsel. De gamla läktarna borttogos ocli i stället anbringades rikt ornerade, väl utförda läktare af laseradt furuträ. I sin nya gestalt är kyrkan icke allenast ett smakfullt arkitekturverk, utan därjämte ett synnerligen betecknande prof på vår tids restaureringskonst.
Klara kyrka. Grundläggningen antages hafva försiggått år 1580. Bestående af ett enkelt hvälfdt skepp med tresidig korafslutning, liar denna kyrka, oaktadt senare reparationer, invändigt bibehållit samma anspråkslösa utseende som den ägde, då den af Johan III öfverlämnades till eftervärlden. Tornet, en med grofva hörnpelare försedd massiv byggnad, uppfördes först år 1627 af mäster Thomas Horn från Norrtelje. Det afslutades med en hög spetsig spira, ocli på dess hörnpelare, så vid som på kyrkoväggarnas sträf-pelare, voro små kopparklädda spiror anbringade. Den liöga tornspiran nedblåste år 1717 och förstörde i fallet en del af kyrkotaket, hvilken skada oförtöfvadt reparerades, men vid den våldsamma eldsvåda, som clen 8 juni 1751 rasade bland husen omkring kyrkan, blef äfven Klara kyrka antänd och så härjad, att endast murarna återstodo. Yid därefter företagen restaurering,
Källa: Project Runeberg ·