Sida 157
STOCKHOLMS BEGRAVNINGSPLATSER.
123
ningsplatsens invigande. Med uppfyllande af de uppställda villkoren drog dock ut på tiden; ocli sedan drätselkommissionen år 1826 i saknad af vidare medel frånträdt befattningen med den nya begrafningsplatsen, utverkade Storkyrkoförsamlingens kyrkoråd, att den fick invigas ocli af församlingen begagnas.
Den högtidliga iiivigningsäkten förrättades den 9 juni 1827 af dåvarande ordensbiskopen ocli pastor primarius J. O. Wallin, hvilken sedermera jordades å den plats, hvarifrån lian hållit sitt gripande invigningstal.
I den mån de öfriga församlingarnas kyrkogårdar befunnits vara för dem otillräckliga, hafva de för sina aflidna vunnit delaktighet i den gemen-
91. Stora grafkapellet och Wallins graf å Norra begrafningsplatsen.
samma kyrkogården, först Klara församling år 1836 ocli sist Katarina år 1873, alla med skyldighet att deltaga i kostnaderna för begrafningsplatsens underhåll ocli förskönande.
Jämsides härmed liar den nya kyrkogården gång efter annan utvidgats, till en början genom upplåtelser från Karlbergs kungsgård, tillkomna på framställningar af kyrkogårclsförvaltningen. Ar 1867 togs frågan om hand af stadsfullmäktige, ocli genom förvärfvande af betydande områden från Öfre Frösunda egendom, Solna församling samt Karlbergs och Haga kungsgårdar erhöll norra begrafningsplatsen i slutet af 1860-talet och början af 1870-talet sin nuvarande utsträckning, uppgående till omkr. 62 har (125 tunnland). Härigenom kom densamma att omsluta såväl romersk-katolska församlingens begrafningsplats, som äfven den nya kyrkogård, hvilken mosaiska försam-
Källa: Project Runeberg ·