Sida 160
126
STOCKHOLMS BEGRAVNINGSPLATSER. 126
Förvaltningen af de för hufvudstaden gemensamma begrafningsplatserna liar sin egen historia. Enligt beslut år 1827 af de personer, som sammanskjutit medel till det första ordnandet af norra begrafningsplatsen, borde dess vård och underhåll öfvertagas af Storkyrkoförsamlingens kyrkoråd jämte ledamöter af kyrkoråden från öfriga församlingar, som begagnade kyrkogården. Nämnda församlings kyrkoråd uppdrog därefter förvaltningen åt en kommitté af 8 personer, hvaribland pastor primarius ocli en kyrkovärd såsom ständiga ledamöter. Ett reglemente fastställdes af kyrkorådet och kommittén att tills vidare lända till efterrättelse. Från år 1836 förstärktes kommittén med kyrkoherden och ledamöter från Klara församling; den ut-
91. Kapellet å Nya Södra begrafningsplatsen.
gjordes från år 1840 af pastor primarius såsom ordförande samt 5 ledamöter från hvar ocli en af Storkyrko ocli Klara församlingar, utsedda för obestämd tid å sockenstämma. Denna kommitté kallade sig från år 1861 »förvaltningen för hufvudstadens norra begrafningsplats».
Ar 1875 väcktes af denna förvaltning fråga om en efter då inträdda förhållanden lämpad ändring i styrelsen för begrafningsplatsen. En kommitté, bestående af en ledamot från hvar och en af hufvudstadens 8 territoriell a, församlingar, afgaf utlåtande med förslag till instruktion för >> Stockholms stads kyrkogårdsnämnd» samt ändring i kyrkostämmoförordningen för Stockholm. Frågan upptogs jämväl lios drätselnämnden, som utarbetade förslag i liknande syfte. Först efter tioåriga förhandlingar, och sedan riksdagen tvenne gånger blifvit hörd, vann ärendet sin lösning genom kungl, förordningen om kyrkogårdsnämnd i Stockholm den 29 april 1886
Källa: Project Runeberg ·