Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 2

Originalsida 272
Originalsida 272
Originalsida 272
Originalsida 273
272–273

Sida 272

23 6

GATUREGLERINGEN.

tillräcka». Med de »förnemme intressenter» syftas nog hufvudsakligen på adliga tomtägare, hvilka på grund af adelns privilegier sökte undandraga sig den påbjudna byggnadsskyldigheten och utgörandet af de skatter och onera, som i öfrigt ålågo borgarne. Härom fördes i början af Kristinas förmyndareregering i rådet vidlyftiga förhandlingar, i hvilka Axel Oxenstjerna gent emot åtskilliga rådsmedlemmar på det kraftigaste förde de borgerligas talan.

Yid tiden för afgifvandet af Rosenhanes berättelse var antalet hus ocli gårdar i Stockholm 3,784, däraf i den gamla staden 614, fördelade så, att

C. J. G. fot.

205. Osterlånggatan norr ut från Köpmanbrinken.

424 lågo i ytterkvarteren och 190 i det inre kvarteret. Å Norrmalm funnos 1,245, å Ladugårdslandet 755, å Munklägret (Kungsholmen) 82 och å Södermalm 1,088 lius. Af samtliga egendomarna drogo endast 846 såsom »borgarehus» inkvartering, hvadan 2,938, eller öfver 77 procent, såsom tillhörande »andra ståndspersoner», voro fria från detta onus.

Under Rosenhanes tid gjordes det bekanta försöket att sätta Södermalm i riktigt flor. En kunglig instruktion utfärdades år 1658 för arkitekten Jean de la Vallée att afmäta och göra en »planta» i stort format öfver hela södra malmen samt åt honom ocli generalkvartermästaren Johan Wernskiöld att »författa en dessein uppå ett Kongl. Slått och Residentz

Källa: Project Runeberg ·