Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 2

Originalsida 274
Originalsida 274
Originalsida 274
Originalsida 275
274–275

Sida 274

23 6

GATUREGLERINGEN.

låta sig af den störres utlösas efter mätismannaordom, med åliggande för magistraten att tillse, att den säljande ej blefve lidande. För bortskaffande af trånga gränder i den inre staden föreskrefs, att efter eldsvådor den mellersta af dem, som voro alltför nära hvarandra, utdömes ocli marken användes till vederlag för de båda andra grändernas vidgande, eller ock att vändplaner bildades. Äfven i dessa fall bestämdes efter mätismannaordom lösen, till hvilken de grannar, som fingo större utrymme, skulle bidraga

enligt 1736 års författning vid vändplaners inrättande och enligt 1763 års jämväl i det andra fallet.

De gamla reglerna om skyldighet att bebygga icke instängda ocli andra obebyggda tomter återfinnas i alla tre [-byggningsordningar-na-] {+byggningsordningar- na+} ocli angifvas uttryckligen gälla äfven fria tomter med äfventyret att, om skyldigheten ej fullgjordes inom tre år efter tillsägelse, tomten förverkades. Enligt den äldsta ocli yngsta författningen skulle ägaren viel försäljning behålla två tredjedelar ocli resten tillfalla staden, enligt 1763 års byggningsordning ägde staden taga. liela försäljningsbeloppet. Stadens rätt att få förenämnda andel upphäfdes ej uttryckligen förrän genom 1842 års byggnadsordning.

Huru långt regleringen genomförts inemot midten af det 18:de århundradet framgår af Tillæi år 1733 utgifna karta öfver Stockholm (Pl. 8).

Allt eftersom tillfälliga föreskrifter från regeringen till stadens styrelse utbyttes mot bestående författningar ocli denna styrelse vann i stadga, blef staden för gaturegleringarnas utförande mer och mer hänvisad till sina egna och invånarnas krafter. Att denna förändring var helt och hållet

206. Prästgatan.

c. J. G. fot.

Källa: Project Runeberg ·