Sida 32
8
STOCKHOLMS SLOTT UNDER VASATIDEN.
ning», slutande i en hög spira med konung Johans namnchiffer under kunglig krona. Framför trapptornet anlades (1586) en präktig dubbeltrappa med balustrad, pyramider och en af kolonner buren baldakin. Här var uppgången till de äldre kungsmaken. Å ömse sidor om trapptornet sträckte sig mot öster och väster utefter bottenvåningen den s. k. »trumpetaregången», en enkel räcka af bågöppningar, burna af korintiska kolonner på en liög bröstvärnsmur, innanför hvilken slottsvakten ocli dess musikkår hade sina lokaler. Mot öster slutade denna gång mot den byggnad, som begränsade Smedjegårdens norra sida, ocli genom hvilken ett porthvalf ledde in till denna. I väster vidtog öfver uppgången till rikssalen en genombruten gafvel med tre räckor bågöppningar öfver hvarandra, »en gång tre pelare hög», som konung Johan uttrycker sig, ocli härpå följde i själfva hörnet öfver stora inkörs-hvalfvet åter två räckor öppna, af joniska kolonner burna bågställning^. Samtliga dessa prydnadsdetaljer voro utförda i den nya stilens, renässansens, former ocli afsågo att förtaga intrycket af fasadens oregelbundenhet samt åt det liela ge en sammanhängande arkitektonisk hållning. Det ingick därför också i konung Johans planer att rundt om hela borggården anlägga en »gång», hvarmed förmodligen får förstås ett öppet galleri, en s. k. loggia, ehuru planen ej kom till utförande mer än på norra sidan och, såsom synes, ej heller liär konsekvent genomfördes.
Utefter västra sidan af borggården fulländades från 1570-talets midt (förmodligen efter 1575) en lång flygel, som i öfre våningen inrymde en räcka af kungliga gemak, medan de nedre upptogos af kansliet, senare flyttadt, samt af hofrätten ocli räkningekammaren. Byggnaden, hvars sträckning bestämdes af den gamla ringmurens läge, utgjorde en enkel trevåningslänga utan någon arkitektonisk fördelning, med brant tak, liöga skorstenar ocli vida, tämligen regelbundet anordnade fönsteröppningar. Mot borggården voro dessa omgifna af rika infattningar, vare sig dessa voro utförda i huggen sten eller endast målade på putsytorna, såsom förhållandet ännu är å Gripsholms och Kalmar slotts inre borggårdar. Mot förborgen framsprang från öfre våningen på det ställe, där muren bildade en vinkel, ett litet sirligt liängtorn, som uppåt slutade i en liög spets med konung Johans namnchiffer. Detsamma lästes äfven åt borggården i gafvelkrönen öfver nedre våningens fönster. Byggningen afslöts vid båda ändarna med fyrkantiga torn, som säkerligen under konung Johans tid erhöllo sin slutliga gestalt, i det att det nordvästra runda tinnprydda medeltidstornet gaf i>kits för den sedermera s. k. »västra fyrkanten», ocli båda erhöllo nya betäckningar. Tornen synas, om man får tro Dahlberg, lia liaft friser och hörninfattningar af huggen sten, och fönsterinfattningar af samma slag omtalas uttryckligen 1588.
I sitt inre erbjöd detta konung Johans palats mycket af intresse. Själfva rumindelningen var ny ocli ovanlig, i det att en korridor sträckte sig utefter hela inre sidan af byggnaden och förmedlade förbindelsen mellan de
Källa: Project Runeberg ·