Sida 490
406
STOCKHOLMS BRANDVÄSEN.
utan äfven att länspumpa fartyg, m. m. Detta tyder på att sprutorna voro utrustade med så väl luftkärl som sugverk, förbättringar hvilka ledde sitt ursprung från Holland och troligen först senare vunno tillämpning i Sverige.
Den 10 maj 1661 publicerade Stockholms magistrat ett projekt till en brandordning, som skulle presenteras kungl. maj:t. Enligt denna indelades stadens 4 kvarter uti 7 brandmästareskap med brand- och vice brandmästare, utsedde bland »ärlige gode män af borgerskapet», samt 62 rotar med hvar sin rotmästare. En liknande fördelning gällde äfven för förstäderna. För husvärdarne förekomma stränga bestämmelser angående för-
341. Johannes brandstation.
väring af eldfarliga ämnen, begagnande af bart ljus, tillsyn att ingen »dricker» tobak i stall, ohvälfda bodar o. d., allt vid plikt af 5 daler ocli andra gången 10 daler, »ocli så dubbelt tills han blifver aktsammare». De som fara eller gå med facklor på gatan, åtvarnas att icke slå desamma mot trähus, timmerhögar o. d. Hvarje husvärd skulle hafva 2 läderämbar, en vattenspruta, en stege om 20 alnar, en god båtshake ocli en eldyxa, men »de som Gud med större förmögenhet försett och välsignat hafver, skola dessa redskap fördubblade hafva». På alla torftak och vindar skulle städse stå tunnor fyllda med vatten. Yidare bestämmes, att för hvarje kvarter skulle anskaffas och af stadens medel vidmakthållas en stor och en mindre vattenspruta, 2 dussin läderämbar med sju famnar tåg vid hvarje ämbar, ett stort segel, stegar m. m.
C. J. G. fot.
Källa: Project Runeberg ·