Sida 13
MÄLAREN FÅN STORKYRKOTORNET. LE LAC DE MÆLAR, VUE PRISE DXE L'ÉGLISE DE STORKYRKAN. MÄLAR SEE, AUSSICHT VON STORKIRCHE. MÆLAR LAKE, VIEW FROM STOR CHURCH.
ett par tiotal af år sedan. Vi gå in i den på nedre botten inrymda egyptiska samlingen, der vi utom oersättligt dyrbara smycken och konstminnen från forntiden, finna ett par mumier af synnerligt värde. Derjemte ba vi det historiska muséet, hvilket skall vara ett af de aldra förnämsta, innehållande minnen från sten-, brons- och jernåldern jemte det så kallade myntkabinettet.
Följa vi så en af de breda marmortrapporna, ha vi en af museets aldra viktigaste samlingar, Skulptur samling en, att egna vår uppmärksamhet åt. Vi taga då af åt venster och gå igenom ett par salar, hvilka innehålla en utsökt samling af porsliner, bland hvilken det finnes många pjeser af rent oskattbart värde.
Så stå vi inför en mängd gip saft ryck af friser och statyer från äldsta tider, de der gifva en trogen bild af forntida, oefterhärmlig bildhuggarekonst. Bland dem räkna vi främst det s. k. Sebaldusmonu-mentet, ett midt på golfvet stående konstverk, en kopia af det berömda monumentet i S:t Sebalduskyrkan i Nurnberg, vidare en kopia af den berömda Laokoon-gruppen m. fl. berömda konstverk. Gå vi genom de ljusa, höga skulptursalarne med deras många härliga verk i marmor, för många för att här ens i urval kunna uppräknas, stå vi i möbelsamlingen, upptagande konstnärliga rumsinredningar från våra berömda slott, jämte en stor del skänkta möbler, som ge en inblick om huru högt möbelsnickeriet stod förr, jäm-fördt med vår tids maskinsnickeri.
I denna sista afdelning af muséet var förr den s. k. lifrustkammaren (ill. 29) inrymd, upptagande en storartad samling rustningar och vapen från 1500- och 1600-talet, de flesta sådana som tillhört kungliga personer. Der förvaras äfven, briljant uppstoppad, den häst som bar Gustaf If Adolf
i slaget vid Lutzen. Denna samling jemte den s. k. klädkammaren, hvilken i stora, duktiga glasskåp eger kungliga drägter, bland andra den drägt Gustaf III bar på den sorgligt bekanta operamaskeraden, då han föll för mördarehand, är nu i Kungl. slottets förra biblioteksrum och visas afgiftsfritt på dagar resehandböckerna angifva.
Våningen ofvan skulptursamlingen innehåller enbart målningar och bland dem utsökta sådana af forntida mästare. Men äfven af nu lefvande konstnärer finnes der en vald samling, hvilken ger ett högt vittnesbörd om våra artisters stora konst-närsskap.
Men muséet står ej till att lära rätt uppskatta på endast ett besök. Nej, man kan gå genom de stora salarne tiotals gånger, och man skall för hvarje gång finna något nytt och sevärdt,
hvilket man förut ej aktgifvit på och fått tillfälle att beundra. Stora digra kataloger, som säljas vid ingången till billiga pris, häntyda på en rikedom af konstsaker, som kan komma en vanlig dödlig att falla i djup beundran öfver livad det lilla fattiga Sverige i alla fall har att visa en äfven bortskämd utländing.
Stolta kunna vi lemna vårt Nationalmuseum, och medvetna om dess värde kunna vi uppmana andra att besöka det.
Öfver Skeppsholmsbron gå vi i den ljumma sommarqvällen öfver till Skeppsholmen, stockholmarnes älsklingsholme.
Hit promenera de nemligen qväll ut och qväll in, ty här kunna de, sittande på en soffa, glömma det hvardagliga vid anblicken af den undersköna tafla solnedgången skänker.
Alla soffor äro naturligtvis upptagna både här och på den bredvid liggande lilla Kastellholmen, hvarför vi efter att ha kastat en blick på det pittoreska ka- stellet der uppe på holmens krön, återvända och göra en liten omväg förbi ilottans båda kaserner, förbi Sjökrigsskolans vackra bus och det der utanför stående Vegaminnet, en stor granitsten, rest till minne af upptäckten af »Nordostpassagen». Vidare förbi de fula boställshusen och det andra minnesmärket på holmen, en jättesten, helgad minnet af slaget vid Svensksund, och så stå vi vid färjornas tilläggsplats naturligtvis för att begifva oss öfver till Djurgården.
Det är en kort resa, men tilltalande vacker, på den lugna viken.
Vi landstiga vid Allmänna gränden och gå mellan utställ-ningsstaketen fram till den midt för oss liggande Hasselbacken (ill. 33). Att detta etablissement är så eftersökt af främlingarne som det är, förvånar nog ingen. Det har för det första ett rent af slotts-liknande läge på en hög, grönskande kulle, för det andra eger det en stor, med flera konstverk smyckad park, upptagande bland annat Nyströms mästerliga Bellmansstaty (ill. 34), rest tätt invid den namnkunniga »Bellmanseken», under hvilken skalden säges så ofta låtit sitt snille flöda inför en beundrande kamratkrets. För det tredje har etablissementet det förnämsta köket i Stockholm, och det är nog det, som mest fallit främlingarne på läppen.
Bredvid Hasselbacken på den s. k.
Djurgårdsslätten har det verkligt stockholmska folklifvet sin särskilda tummelplats; här uppträda lindansare och knif-kastare, »Kasper» och andra sevärdheter i brokigt virrvarr, och taflan är synnerligt liflig en helgdagseftermiddag. Så ha vi Arenateatern, en från en bra cirkus till en dålig teaterlokal förändrad byggnad, vidare det lilla enkla Alhambra, med sin in på gården liggande varietésalong och bredvid det Stockholms Tivoli.
32. MOLINS FONTÄN. LA FONTAINE DE MOLIN. SPRINGBRUNNEN VON MOLIN. THE MOLIN FOUNTAIN.
Tivoliet, som för endast en cirka 20 år sedan var omöjligt för en hygglig publik att besöka, har nu så småningom höjt sig till en af Stockholms vackraste platser. Allt är nu der putsadt och väl underhållet och anläggningar, sådana som björngrottorna och den vackra öfre terassen, ha säkerligen slukat stora summor.
Det bjuder särskildt från denna öfre terass på en storartad utsigt öfver Stockholm och är synnerligt värdt att rekommendera till besök.
Till venster, när man kommer in från slätten, ligger den stora, dyrbara Kristallsalongen, byggd till varietésalong, och har äfven i år varieté, men dock ej som förr. Det hänsynslösa nykterhetsifrandet, som klafbinder allt och alla, har här lagt sin tunga hand på gamla bruk och förbjudit all servering. Gjort Stockholm, en liufvudstad, löjlig i all verldens ög"bn, ty löjligt
är väl det, att man inte på ett varietéetablissement kan få ens ett glas vattenledningsvatten.
Hårda domar äro också uttalade, och framtiden får utvisa om ej de fanatiska nykterhetsifrarne med den der vansinniga ukasen bundit ett mycket omildt ris åt sin egen rygg.
Men glömmom småsinnet och bigot-teriet och låtom oss ge oss ut bland de lummiga träden i den härliga Djurgårds-nejden och lyssna till den mer och mer bortdöende fogelsången i den serla aftonen.
Den är guddomligt vacker, denna Djurgårdspark, och det lilla täcka Eell-mansro och den der invid liggande Bell-mansbysten, kring hvilken hvarje Belhnans-dag skaldens egna ord ljuda i underbar harmoni från hundratals strupar, ger fantasien former af riddarborg och bar-dasång.
Längre bort ha vi det täcka lustslottet Rosendal, ett blommornas paradis,
Källa: Project Runeberg ·