Sida 4
STOCKHOLM, SEDT FRÅN MOSEBACKE. STOCKHOLM, VIEW FROM MOSEBACKE.
Ja, de äro verkligen bortskämda dessa stockholmare. Hur gå de inte utan vidare förbi det härliga Slottet, som från sin höjd
STOCKHOLM.
»Härliga stad uppå holmarne sju, bländande strålar du uti mitt minne.
Gifve jag egde detsamma som du:
Fängslande allvar och lekande sinne,»
suckar skalden, der han låter en brokig rad af glada minnen passera förbi själens ögon. Minnen af den vackraste stad Europa eger.
Han ser dess grönskande smycken,
Skeppsholmen och Kastellholmen, spegla sig i den framåtilande strömmen, han ser slottet teckna sina rena linier mot den glödande aftonhimmelen och ser på andra sidan Strandvägens mäktiga palats blixtra med hundratals fönster i solglöden. Han ser den böljande menniskoströmmen som korsar Gustaf Adolfs torg i alla riktningar, dessa menniskor som han föreställer sig skulle vara så lyckliga öfver att ega sina bopålar i detta skönhetscentrum, som heter Stockholm, men hvilka likgiltigt skynda hvar åt sitt håll, vana vid det bländande skådespelet af »nordens Venedig», badande i solens purpurvågor. Han sluter ögonen och grubblar öfver deras likgiltighet.
ENTREE AN
dominerar hela staden, och som med all säkerhet inte har sitt motstycke i något land. Måhända en och annan stannar och njuter af dess ärliga, gamla rostfärg, som väl snart den allt uppslukande moderniseringen skall skrapa bort för att sedan få smeta på en grådaskig färgton, sådan som redan södra fasaden ståtar med. Nytt och fräscht, men utan romantik, utan poesi.
Vi gå öfver borggården, den väldiga gård, på hvilken man skulle kunna bekvämt bygga ett helt kvarter af moderna hyreskaserner.
Ah, hvad der!?
Det är en massa menniskor, som samlat sig för att åse när Hans Maj:t konungen far ut. Hela vestra hvalfvet är fyldt af folk, det vaktposten och slottsknektarne med möda hålla från den mattbelagda gång, konungen skall passera. Framför denna gång står det kungliga ekipaget med sin läckra sidenutsmyckning och massa af slipade glasrutor. Framför detsamma frusta åtta eldiga hästar, tyglade af kusken deruppe på den sidenklädda kuskbocken. Plötsligt öppnas de stora glasdör-rarne, vaktposten skyldrar gevär och med ungdomligt spänstiga steg skyndar det grånade majestätet genom hopen, vänligt hälsande på hög och låg.
Utanför på den mindre borggården hör man kommandorop. Vakten ställer upp sig och när det kungliga ekipaget svänger förbi,
5. INGÅNG TILL BRUNKEBERGSTUNNELN.
PASSAGE DE BRUNKEBERG. EINGANG ZUM BRUNKEBERGSTUNNEL. ENTRANCE TO THE BRUNKEBERG TUNNEL.
:ke.
STOCKHOLM, VUE PRISE DE MOSEBACKE. STOCKHOLM, AUSSICHT VON MOSEBACKE.
t
ljuda dofva trumlivirflar under det vaktmanskapet skyldrar med sina gevär.
Folket i hvalfvet skingrar sig, och vi gå öfver stora borggården ut genom det läckra södra hvalfvet med sina charmanta gipsgjutningar, konstverk af den store Sergel. Till venster ha vi så slottsparken och midt för den Gustaf III:s staty, den vackraste staty Stockholm har, och der bakom ett förtjusande perspektiv af strömmen, den elegant bebyggda Blasieholmen, tlen täcka Skeppsholmen och i ett dunkelt fjärran det moderna Östermalm med sina ståtliga palats. Till höger ha vi Obelisken, rest 1799, och Storkyrkan, den kyrka i hvilken Sveriges konungar krönas. Midt för oss ligger det utifrån sedt obetydliga Öfverståtliållare-huset, men hvilket inom sig döljer en den vackraste lilla borggård, något enskildt hus ännu har. Huset bebos af öfverståthållaren och är liksom nästan alla husen i trakten, döds-dömdt af vandalerna, som svärma för reglering af gamla staden, utan att taga i betraktande hur oändligt mycket af värde och hur mycket af forntida konst, som vid en slik reglering skulle få stryka på foten.
Vi gå öfver Stortorget, bekant från »Stockholms blodbad», förbi Börsluiset, med sin rad af fönster i äkta gammal stil, med en massa små, några tum höga fönsterrutor, och gå ned till Vesterlånggatan ge-
nom en af dessa knappt en meter breda gränder, som slingra sig likt ormar genom gamla staden, och följa den lilliga Vesterlånggatan, Stockholms onekligen lifligaste handelsgata, och komma så till Jerntorget vid hvilket Riksbanken stänger vår väg med sin fula grå, men dock tilltalande facad, efter ritningar af Tessin. Vi komma nu till den lifliga Skeppsbron, med dess
oroligt pulserande, riktigt storstads-messiga lif. Vi ta’ af åt höger och trampa nu Slussbron under våra fotter. Den är gammal, den der slussen, men förslag är redan å bane att utvidga den, och väl vore om så skedde, ty den är långt ifrån tillfredsställande, då endast fartyg af mindre typ kunna gå igenom den. Till höger om oss ha vi Karl XIV Johans ryttarstaty på sin ovanligt enkla sockel, till venster breder Saltsjön ut sin vida yta, bjudande på en tafla, som i litligliet söker sin make. Duktiga lastångare trängas med en hel flottilj af lustfartyg, hvilka förmedla trafiken med de underbart vackra omgifningarna, och mellan alla dessa båtar kila de pigga små ångsluparne med sina hundratals passagerare ut till utställningen eller öfver till södra landet. Midt för oss reser Katarinahissen sitt jernskelett, och dit styra vi våra steg. Vi gå in i en af »korgarne» och efter en obehaglig knyck lyftas vi som på mjuka armar i luften, seende staden liksom sjunka under våra lotter.
6. ÖSTERLÅNGGATAN.
RUE ÖSTERLÅNG. ÖSTERLÅNGSTRASSE. ÖSTERLÅNG STREET.
Källa: Project Runeberg ·