Sida 13
anställdes, hvarpå de samtliga, med undantag af biskoparne Hans Brask och Otto Svinhufvud, blefvo förklarade brottsliga och tagna i fångsligt forvar.
Följande dagen, d. 8 Nov., blef den hemska dag, som skulle rista ett bland de svartaste nidingsdåd i vårt lands häfder. Tidigt på morgonen stängdes stadsportarne för att hindra dem, som ej ännu gripits, från att fly, och hvarje borgare förbjöds vid lifsstraff att lemna sitt hus förrän sådant åter blefve tillåtet. På Stortorget framfördes skarpladdade kanoner, hvilkas mynningar vändes mot de tillstötande gatorna. På förmiddagen hade en andlig domstol sammanträdt, och dels af hämndlystnad, dels af fruktan, hade densamma förmåtts afgifva den förklaring, att de fängslade "sammansvurit sig mot påfven och den heliga romerska stolen samt borde betraktas såsom kättare*. Domen föll, och en bödelsknekt sändes att för de olyckliga offren förkunna dess lydelse: döden.
Klockan 12 utfördes de fängna, mellan en dubbel rad af knektar, till Stortorget. Folket som nu åter fått tillstånd att gå ut, hade talrikt strömmat till, och en böljande folkmassa trängdes kring den om schavotten bildade spetsgården.
Källa: Project Runeberg ·