Stockholms blodbestänkta jord

hvilket allt skulle bevisa, att han var en ärelös upphofsman till alla olyckor, samt allt det onda, riket lidit, o. s. v. Hans död var emellertid i sjelfva verket beslutad långt före undersökningens början, hvilken fördes högst summariskt, utan iakttagande af lagliga rättegångsformer. Kommissionens president, landshöfdingen baron Pehr Ribbing, dikterade beslutet med kraftorden: ”Som en skälm har han lefvat, som en skälm skall han dö!” Man afslog sjelfva hans rättmätiga begäran att få aflägga redovisning för sin förvaltning af statens medel, och domen öfver honom gick i fullbordan, utanför Skanstull vid Stockholm, d. 28 Febr. 1719. Man gjorde sig hos honom en betydlig fordran för penningar, som han skulle vara skyldig staten; men granskningen af räkenskaperna förvandlade den till en genfordran, & hans sida, på icke mindre än 800,000 rdr. En del deraf blef af Gustaf III godtgjord hans arf-vingar. I sitt bref till hans dotter af d. 28 Okt. 1773 säger han om Görtz: ”hans oskyldiga blod har för länge ropat på hämnd. Sverige har under 50 olyckliga, sönderslitande och förhärjande år dyrt betalt den gärd, himmelens vrede fordrat för det brott, man föröfvat mot en stor, oskyl-vg man.”