Sida 56
i Wasa, hvilket embete han likväl aldrig tillträdde. Han tyckes hafva varit af ett oroligt lynne ock en tvetydig karakter. Redan under slutet af Carl XII:s regering framkom han med angifvelser om hemliga stämplingar, hvilka skulle varit & bane, och hvarföre han beskyllde åtskilliga högt uppsatta personer. En lika angifvelse förnyade han under Ulrika Eleonora, men utan någon framgång. Tvärtom väckte han misstankar mot sig sjelf, och, för att undvika deras följder, rymde han till Köpenhamn, ingick der i förrädiska anläggningar med danska och ryska ministrarne, lofvade att åt dem öfverlemna Landskrona fästning, och skulle afresa till Petersburg, för att vidare fullfölja sitt företag. Gripen i Hamburg, på svenska residentens begäran, fördes han till Stockholm, insattes i samma fängelse som baron Görtz bebott, ställdes inför en af ständerna tillsatt kommission, dömdes till döden och halshöggs, utanför Skanstull, d. 4 Juli 1720, i en ålder af 43 år. På afrättsplatsen höll han ett ganska kraftfullt och väl sammansatt tal, hvilket, i förening med de då rådande partitvisterna, hos mången väckt den förmodan, att han fallit ett politiskt offer för hatet och kabalen. Sjelf erkände han likväl, att han blifvit rättvist dömd efter
Källa: Project Runeberg ·