Sida 89
som "Smith" och Almlöf som "Allbrand". Stycket har fem akter. Då man hunnit spela nära slutet af den Qerde, började röklukt kännas. Man gaf dock, att börja med, föga akt derpå, ty sådant var ej ovanligt och härrörde ofta från de under theatem eldade kakelugnarne. Men då röken mer och mer samlades på första bottnen och inträngde i sufflörs-luckan, sprang sufflören, under uppträdet mellan Smith och Jenny, ut till den vid luckan stående maskinisten och tillsade honom att efterse hvarifrån den tjocka röken kom. Denne mente sig likväl ej blifva någon sådan varse. Så snart täckelset föll vid ljerde aktens slut, skyndade sufflören upp på theatern, der röken redan uppsteg genom rännorna till de lösa mellanväggarne, hvarföre man förmodade att elden var lös i den längst ner belägna snickareverkstaden. Maskinisten skyndade dit, men fann att der var alldeles mörkt, och blef vid uppgåendet först varse elden på andra bottnen.
Den öfverhängande faran medgaf ej besinningstid. En slut-akt måste hals öfver liufvud improviseras, helt olika den femte, som styckets författare ordnat. Skådeplatsens ypperste konstnär åtog sig det kinkiga, det vådliga, det gräs-
Källa: Project Runeberg ·