Sida 132
t HO DJTTEGARDEN.
Stockholmsbornas talrikast besökta promenad- och förlustelseplats är den allmänt bekanta, mångbesjungna Djurgården (se den här bifogade specialkartan öfver densamma) öster ut från staden.
Fordom en vild och oländig jaktmark, sedermera under Gustaf Vasa en »djurgård», hvari hjortar och rådjur underhöllos, blef Djurgården till en del upplåten åt flottans manskap och arbetare, h vilka ursprungligen bebodde den samling låga trähus, som än i dag kallas Djurgårdsstaden, men som småningom måst maka åt sig och gifva rum för vägar och anläggningar. Sedan Gustaf III:s och företrädesvis Karl XIV Johans dagar är Djurgården Stockholms stora lustpark och förströelseplats, visserligen på många punkter förskönad af konsten, men likväl utmärkt af en obunden natur, så att ingen Dyrehave, ingen Prater, ingen Thiergarten kan täfla därmed.
Den vanligast begagnade land vägen till Djurgården, hvilken äfven begagnas af spårvagnarna, leder utefter Strandvägen utmed Nybroviken till den nybyggda, vackra, med 4 bildstoder prydda Djiirgärdsbron, kastad öfver Djurgårdsbrunnsviken. (Se om denna väg utförligare sid. 12U.) I Strandvägens fond ligger det 1828 upprättade, tornbeprydda Skogsinstitutet (Pl. E 10), och från själfva bron har man, dels åt höger mot slottet och staden, dels åt vänster framåt Djurgårdsbrunnsviken med dess behagliga stränder, vackra och vidsträckta utsikter. Så fort [man kommer öfver på Djurgårdslandet har man på vänster hand T.cjonslättcn, en stor öppen plats, af konung Oskar II skänkt till Nordiska museum och som nu jämte närmaste sträckan utmed Djurgårdsbrunnsviken samt området utmed Galérvarfvet fram till Allmänna gränden upptages af 1897 års
Allmänna Konst- och Industriutställning. (Augående deDDa, se bihaug^et vid bokens slut.)
Källa: Internet Archive ·