Sida 7
1.
Så väl inom litteraturen som inom de bildande konsterna äger endast en skola sundhet och livskraft så länge hon ännu hyser hopp att i sin riktning kunna utföra något, som ännu är ogjort.
Så snart skolan icke längre äger ett sådant hopp, inträder en tid av stiltje, av långsamt bortdöende, av livlös efterbildning, eller också följer hastig kris. De nya talanger som framträda vägra att följa skolans program. De brinna av otålig längtan att manifestera sig själva, att göra en självständig insats, att, med ett ord, frambringa något relativt nytt. Som det emellertid icke längre finns något nytt att uträtta inom den till mod förstenade skolan, övergiva de henne, upptäcka och angripa hennes sårbara punkter och vika av i rät vinkel mot den av henne utstakade vägen.
Protesten är merendels själva det bultande hjärtat i livfull och ungdomsfrisk konst. Den röjer sig ena gången i innehållet, andra gången i framställningssättet, oftast i båda. Man får dock naturligtvis icke föreställa sig, att protesten innerst är upprunnen ur endast motsägelsebegär, ur lust att göra sig själv originell genom att ställa en äldre
Källa: Project Runeberg ·