Sida 52
Förord
sått bredewid mig, den han ei heller giorde ondt. antingen det war at dagen förvt jag wille skryta af en min visit, eller at de andre smickrar omkring mig
Sedan tychte jag förnimma at Dideron gådt ifrån sin konung han war i så stor nåd hos; och begaf sig til de danska, och der blef död, och at han[s] hustru, som war falsk, wållt detta, wäntade på hans ljk. hör nu strax, som ock inspirerade hän mig, at jag borde intet begifwa mig ifrån Christi församling, och dit at taga Herrans nattward, och at jag då blef andeligen död igen, widare kunde jag intet första, så at derinvnder är ett mysterium, jag afhölt mig derifrån, war af den helige ande optend, som gemenligen enär jag steller mig efter befallning.
d 16 sept. om en söndag efter middagen.
om natten emellan d 15 och 16 såg jag i sömnen twenne konungar, konungen i Franckrike och Polen som proponerade sublima ting, sedan en liten flicka, som siöng för mig enär jag gick vt: betydde det jag skrifwit war til behag; som war det sista på första capitlet om sensu tactus
strax efter middagen enär jag sof, syntes mig ett fruentimmer, men såg intet ansichtet, war ganska tiock, i ganska hwita kläder, jag wille köpa något af henne at dricka, hon sade sig intet hafwa qwart, doch war en bredewid, som gaf mig sin rett at få ett glas, som hon hade giömdt i sina kläder, hon sökte derefter, då jag såg hur ganska tiock [hon] war, som hafwande, efter letande i klädefollarne på armen fick hon igen det, som skulle wara at dricka, mente det wara chocolade, men det war win, jag tyckte det intet wille taga, enär det war chocolade, men så waknade jag strax: tychtes mig då som ock förr en eller annan gång hafwa kenning nog starck af lucht af win: jag vndrade mest på hennes sniöhwita kläder. detta kan jag intet wel weta hwad det betyder, om det war det fruentimret jag haft då det sades sanctuarium emedan jag ei mu såg ansichtet, och at hon war hafwandes, som lär
Källa: Project Runeberg ·