Tillbaka Read Runeberg

Svedenborgs drömmar 1744 jemte andra hans anteckningar

Originalsida 60
Originalsida 60
Originalsida 60
Originalsida 61
60–61

Sida 60

Förord

liga gap, at han intet kunde giöra mehr ondt. war at jag dagen förvt hörde på medicinska Colleg: oration, och jag förhof mig i tanckarne, at de skulle nemna mig, som den som förstod anatomien betre, doch war jag glad at det intet skedde; syntes i vision natten derefter huru en snefot gick ifrån mig, som torde wara at jag blef igenom det bettet som snefot,

d 19 x 20

huru jag såg det ena diuret efter det andra, de der slogo vt sina wingar, woro de drakar, jag flög öfwer dem bort, doch en stötte jag på. sådana drakar betyda amores spurios, som wisa sig som de intet wore drakar innan man får se wingarne, detta hade jag nu vnder hender at skrifwa om.

d 20 x 21.

War ganska nådigt och merckwerdigt, dagen förvt fant jag mig wara owärdig til all den nåd Gud täches bewisa mig, emedan hos mig så diupt war rotad kierlek til mig sielf och högmoden, bad derföre Gud at taga den ifrån mig, emedan det intet står i min macht, fant mig om aftonen vi en vnderlig situation, som jag intet förr befunnit mig vii, at jag likasom desperlerlade om Gudz nåd, ehuru jag doch wiste at Gud så nådig är, och mig i synnerhet bewist större nåd än andra, det war en ängzslan i sälen, men intet i sinn[e]t, så at den intet war kenbar, än vti sielfwa sinnet, vtan någon smerta i kroppen; jag sommade derpå in, syntes mig twenne hundar som följde mig tett efter, longt omsider blef jag vtaf med dem, och sades mig i tanckarne, at denna vnderliga smertan war at curera mig ifrån desse; så at en sådan smerta är, enär roten skall tagas bort, af det som så diupt rotadt är, hwilcket förtienar at ganska wel minnas och hafwa i tanckarne

Sedan såg jag en stor konung, som war konungen af franckrike, som gick vtan svite och hade en ringa hofstad, och intet af det kunde ansees som en konung, en med mig tychtes intet willa erkenna honom för konung, jag sade at

Källa: Project Runeberg ·