II. Influensan i kliniskt hänseende, af F. W. Warfvinge

SEIZEUSEMEETATR SETT IT LILLA TA ET starkt påminnande om förhållandet vid tyfoidfeber, äfvensom dr E. Forsberg och Möllenhoff omtala influensafall med "långvarigt tyfoidliknande förlopp. Ej sällan har febern varit åtföljd af yrsel, isynnerhet hos barn. Stundom har dess afslutning skett på ett alldeles kritiskt sätt och då åtföljts af rätt ymnig svettning, vanligen har det dock skett genom lysis. I alla händelser har feberns tillbakaträdande rätt ofta beledsagats af svettningar, någongång af diarré jemte plågor i buken. Hufvudvärk är ett nästan konstant symptom i influensa, som, då frossbrytning stundom uteblir, deraf inledes. Denna hufvudvärk, som kan vara ganska våldsam, intager stundom hela hufvudet, men är oftast lokaliserad i panntrakten, öfver näsroten eller öfver och äfven inuti orbit, hvarvid ögonbul¬ berna pläga ömma för tryck och hvarje rörelse af desamma kännes smärtsam. Stundom håller den sig till nacken eller tinningarne eller sträcker sig till käkarne, tänderna och öronen. Ofta ganska sträng äfven i lindriga influensafall, är den i de-svårare än häftigare. Stundom dof och tryc¬ kande, har den oftare en nevralgiform, borrande och skäran¬ de karakter. Någon gång har den uppträdt halfsidigt, såsom i ett af Sabbatsbergsfallen, och dr Westfelt omnämner ett fall af våldsam halfsidig hufvudvärk, hvilken från och med 10:de sjukdomsdagen på samma klockslag dagligen åter¬ kom under loppet af 5 dygn, hvarefter den kupperades genom en full dos kinin. Ej mindre karakteristisk för influensan än den frontala hufvudvärken är en stundom särdeles häftig och plågsam värk i kroppens olika öfriga delar, mest i korsryggen eller eljest längs ryggraden. Ofta har den i form af »håll och Styng» sitt säte i ena eller andra sidan, simulerande en pleurit, ej sällan i hjert- eller magtrakten. I flertalet fall förekomma dragande, flygande eller annorlunda beskaffade Smärtor i armar och ben, värk här och der i lederna eller i enstaka muskelgrupper. - Dessa reumatoida smärtor äro vanligen ej fixa, utan obestämdt lokaliserade och flyttande; de äro än svårare, än lindrigare, ibland så plågsamma, att hvarje läge blir för patienten : olidligt. - Stundom bestå de 92