II. Influensan i kliniskt hänseende, af F. W. Warfvinge

lat mellan 37,2 och 38,6. Pulsen är ganska kraftig, regel¬ bunden och jemn, freqvens 90 slag i min. Urinen håller ej ägghvita. Pat. känner sig mycket matt, han tycker dock, att krafterna äro något ökade. Han har ingen hufvudvärk, inga smärtor i bröstet vid andhemtningen, ehuru andningen ännu är något ansträngd, ytlig och flämtande samt sker med deltagande af de auxiliära inspiratorerna. På venstra lungans framsida är respirationsljudet vesikulärt med sträft inspirium, ej hörbart exspirium och inga rassel. På baksidan ofvanför spina scapule sträft inspirium, förlängdt exspirium, inga rassel, omedelbart vid och något nedanför spina scapule bronkielt respirationsljud med rassel, sparsamma, medelblåsiga, tem¬ ligen konsonerande. Längre ned är respirationsljudet vesi¬ kulärt med sträft inspirium och sparsamma fin- och medel¬ blåsiga mjuka rassel. Öfver högra lungans framsida är re¬ spirationsljudet nästan bronkielt med temligen talrika, gan¬ ska hårda rassel, öfver hela baksidan starkt bronkielt respira¬ tionsljud med fin- och medelblåsiga konsonerande rassel, tem¬ ligen talrika i synnerhet nedtill. Ingen svårare Hosta besvä¬ rar pat. Sputa temligen rikliga; sega, slemmiga med ymniga hvitgula klumpar. Ord. Em. terebinth c. vin. Glyc. theb. Terpentininhalationer. D. 11 febr. Pat. är sedan d. 9:de feber¬ bri. Andningen försiggår lättare; pulsfreqvensen 28 i min. Pulsen kraftig, jemn, 90 slag i min. Ord. vesicat. D. 16 febr. Respirationsljudet öfver högra lungans baksida fortfarande bronkielt, ehuru nu något svagare än förut, talrika konsonerande rassel. Öfver venstra lungan är respirationsljudet vesikulärt, inga rassel. Ord. nytt vesicat. D. 18 febr. Respirationsljudet öfver högra lungans baksida svagt bronkielt. Ganska talrika temligen hårda rassel höras öfver hela baksidan. D. 1 mars. Intet abnormt från lungorna, mer än att respirationsljudet öfver den högra baksidan är något sträft och att ett och annat bronkitiskt rassel der höres. D. 11 mars utskrefs pat. frisk. Symptomen och förloppet hafva sålunda i allmänhet rätt väl tillåtit att under lifvet skilja influensapneumonien från den genuina, krupösa; till fullo ådagalades dessutom genom obduktionerna i de dödligt förlöpande fallen, att man här hade att göra med en alldeles skild egendomlig process. Derjemte är att märka, att såväl före som under och efter influensaepidemien den krupösa pneumonien var å Sabbats¬ bergs sjukhus, liksom öfverhufvud i Stockholm, jemförelse¬ vis fåtaligt representerad. Hvad den katarrala pneumoniens förhållande till influensan beträffar, så framgår deraf, att 4