II. Influensan i kliniskt hänseende, af F. W. Warfvinge

Per blandning af fibrinflockor och i allmänhet en efter hand försiggående förökning af varkropparnes mängd deri. Sålunda blef i det ena fallet, som, innan operation företogs, under ett par veckor behandlades med invertes medicin, hvarunder tid efter annan undersökning af exsudatet verkstäldes, detta efterhand mera varhaltigt och slutligen rent purulent. I intet af fallen förefans ifrån början rent empyem. TI 6 af fallen instälde sig pleuriten under influensans första akuta stadium, i de öfriga först senare, 1 "/> vecka till 3 månader från influensans början. — Dr Södermark har å Mariestads lasarett opererat 2 fall af empyem efter influensa, dr Bok¬ ström åå Jönköpings lasarett likaledes 2:ne, om hvilka senare wuppgifves, att »exsudatet befans seropurulent med inblandade sega fibrinösa slamsor, rätt besvärliga att få ut». Prof. Berg har vårdat 5 fall med empyemkomplikation, hvilka alla företedde ett seropurulent innehåll i lungsäcken, blandadt med stora fibrino-purulenta klumpar, som måste med lämpliga instrument utdragas ur operationssåret, för att det flytande innehållet skulle få fritt aflopp. Å Garni¬ sonssjukhuset ha under influensatiden medelst refbensresek¬ tion opererats 6 fall af empyem, af hvilka åtminstone fyra föregåtts af tydliga influensasymptom; i alla befans det uttömda pleurainnehållet vara af liknande beskaffenhet som här förut nämnts, eller »ett särdeles tunt, seröst var, ett mellanstadium mellan det vid empyem vanligen före¬ kommande pus och seröst pleuritiskt exsudat, under det varet vid föregående empyemfall varit betydligt tjockare och rikare på varkroppar» (dr Flensburg). Dr P. Söderberg iakttog ovanligt ofta exsudativa pleuriter under influensa¬ epidemien, troligen stående i kausalt sammanhang med denna. — Dr Berlin meddelar 2:ne fall af influensa-empyem från samma familj och med samtidigt insjuknande samt alldeles likartadt förlopp. Om detta ger den delvis här (fig. 31) bifogade temperaturkurvan en god föreställning. Efter det torakotomi verkstälts och patienterna bättrats, af¬ bröts i båda fallen konvalescensen upprepade gånger, och senast ännu nära 5 månader efter insjuknandet, af feber¬ stegringar, hvilka hvarje gång åtföljdes af karakteristiska