Sida 10
4
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905.
rersid/erung, bas3 auff oergatigen ©sleru idi bie tjclftc ben rest aber porgatigen iMichaeli ol)ue fet^I solte be^alflet tueröeii, nun Fam ©stern t^eran es folgte aber feine gal^Iung es fam Michaeli l^eran idi senbete meinen sobn mit meiiien giinlidicn (?) befosten unb §eitcersänmen 511 meine l^odjgcet|rle b^erru er Pam aber mit letjrem beutel mieber bod? mit oertröstung biesen cergangenen minter sollte alles ridjtig gcmadit merben unterbessen muss idi intresse be3al?[en nor aufgelicben gelt tueldies idi in biess arbeit gestcrfet habe idi Pann sagen bass idi mir ein gan3 anbers nersel^en balte nad? bal?mabl id? so grosses fleiss an bics mcrf getl?an bitte also in liefster bel?mut bicses 311 bel?ert3igen unb biese sadie ab3utl?un unb mir feine ursadje geben bass idi bariiber 311 (Solt 3euf3e, ber idi bis3 3um sterben sein merbc bes3 Sämbtiidicn ^odieblen £?errn Kircben Hätbe.
Storftjolin 2 Ulprill 2Iniio tT55
bero lErgcbenster Knedit burdiart prcdjt.
1734 i mars anhåller Precht ännu en gång om sina 6,()()() D. K. Det är då, som kyrkorådet, bragt till fört\'iflans rand, frågar honom, om han icke för tillfället vill låta sig nöja med 3,000 D, K., hvilken summa kunde tillsammanbringas, om han ville mottaga kyrkans gamla silfver i afbetalning, till 4 daler och 10 öre lodet beräknadt, plus en sedel på 900 D. K. plus en assignation. Precht förklarar sig vara nöjd härmed och vill taga emot 256 \/2 lod förgylldt till 4 daler och 10 öre lodet “v^arandes glad att han intet alldeles förgäfves hade rest till Upsala“.
Detta var geschäftsidan af saken. I den var Precht mästerligt förfaren. Låt oss nu öfvergå till den konstnärliga sidan.
Då Precht kom från Hamburg 1677 och började arbeta vid Drottningholm som blvgsam medhjälpare åt Millich, snidade han blommor, löfverk och flygande änglabarn ordentligt och yrkesskickligt. Men storhetstidens Sverige blåste sin anda i honom, han skaffade sig ideal, sträckte på benen och tog onaturligt långa steg för att hålla takt med idealen. Hans bemödande lyckades så till vida som han fick lof alt följa den han framför alla blickade upp till, Nicodemus Tessin d. y. på en Italia-resa. Nu går lifvets mening upp för honom. Han finner målet för sin högsta ärelystnad -- att likt 4'essin få vara b\-ggmä.stare och i stället för med rosetter och putti handskas med pilastrar och frontoner och att öf\'erträffa Tessin i trohet mot de förebildei’, de skådat under ilfärden genom Italien (hela resan räckte ett år). \4d hvarje tillfälle, som sedan erbjuder sig, gör Precht ai-kitektur: när han bygger hus i hörnet af Prechtens gränd och Munkbrogatan nekar han sig icke pilastrarna, när han tillverkar en altarstaty för Vester\'iks kyrka, blir den omgifvande arkitekturen hufvudsaken; till sin egen och t3^ska församlingens stora belåtenhet gör han ritningarna till församlingens grafkapell i romerska former.
Men höjden af tillfredsställelse skulle hans lifs sista opus bereda honom — Upsalaaltaiet.
När han 1723 \id 77 års ålder gör upp skizzen till Upsalaaltaret, har han nått ett mal. Han är försedd med ovanligt rika medel, han arbetar för rikets främsta kyrka, .xjiilfständig, oberoende af arkitekt; i kyrkorådets ögon ett konstens orakel har han tillfiille att breda ut all sin lärdom om ordningar och moduli, har fria händer att leka marmor med gips och marmoreradt trä, att stapla pelare på kolonner, “bombera“ frontoner — med ett ord alt göra h\'ad honom lyste. Och hans lust är nu att låta det präktigaste han under 'I essins ledning förts att se i Italien åter uppstå och slå Upsala domkyrkas oprolilerade murar med häpnad.
Då han i fiirklaringen till sin skizz skrifver om, att altaret måste svara i sina proportioner till diiincn. som voi’e hufvudet för alla evangeliska kyrkor och nästan oförliknelig i sin fasta gotiska byggnadsart, så är det samma tankegång, som förde Bernini till att i St. Petri-taberntiklet giira ett verk, som hölle Petersk3’i'kans väldiga arkitektur
Källa: Internet Archive ·