Svenska slöjdföreningens tidskrift

80

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.

utgör ett värdefullt bidrag till museets möbelsamling; och hit kan äfven räknas ett synnerligen elegant litet bijouteriskåp i ebenholtz med beslag i silfver, att öppnas från båda sidor och med rik inredning af lådor och små fack, hvarå miniatyrmålningar på elfenben, illustrerande ordspråk och fabler från 1600-talets förra del, ett af dessa för denna tid så egendomliga små konstarbeten, i hvilka damerna förvarade sina nipper och andra dyrbarheter, något hvarom också den mängd af lönnlådor, som det innesluter, bär vittne. Några mindre silfverpjeser hvaribland flere gamla vackra filigranarbeten, några rätt goda glaspokaler och andra glas samt en särdeles ståtlig porfyrurna, svenskt arbete från 1800-talets början (Fig. 14) komma resp. afdelningar af museisamlingen tillgodo, men den keramiska afdelningen får ett tillskott, som både hvad myckenheten och beskaffenheten beträffar endast öfverträffas af de stora accessionerna urKarlXV:s, grefve Axel Bielkes och Svenska slöjdföreningens samlingar.

Herr och fru Seippels intresse synes främst ha samlat sig kring det rent skulpturelt modellerade porslinet, de små figurinerna och grupperna, den tyska Tanagran, som en (tysk) samlare har kallat dem.

Dessa eleganta små konstverk, typiska för rococotidens smak med sina delikata färger under en skimrande glasyr, utfördes å nästan alla de många porslinsfabriker, som uppstodo under 1700-talet, men det är Meissen, som drifvit denna bransch till dess högsta fulländning, likasom den idkat den i den största utsträckning, och det blir alltid den gamla sachsiska fabrikens namn, som först nämnes, då den tyska Tanagran kommer på tal.

Bland Meissenfigurinerna i denna samling är den äldsta och kanske också den bästa den lilla sittande gubben som spelar på lira eller nyckelharpa, en modell från 1730-talet

Fig. 15. Liraspelare. Meissen.

Fig. 16. Nymf och Bachus. .^Meissen.