Sida 48
40
SVENSKA SL ÖJD FÖREK INGENS TIDSKRIFT 1907.
nes i grön underklädnad och röd mantel. Dräkternas veckfall är markeradt med tjockt otvinnadt silke, som aftonas med klufvet silke af samma sort. Håret på Maria och Johannes är svagt gulaktigt med fina mörka linier.
När nu detta broderi blifvit afslutadt har man klippt underlärftet efter figurernas form och placerat alltsammans på en sidenbotten, som i sin tur sitter på ett stadigt lärfts foder för att kunna bära det hela. Den yttre konturen å figurerna är fastsydd vid sidenbotten medels täta fållstygn, hvilka döljas genom en kraftigt sydd linie af svart yllegarn, åtföljd af en guldsnodd.
Broderiet är mycket bleknadt och en stor del af de färger och sömnadssätt jag skildrat, kunna icke upptäckas annat än vid en mycket nära granskning. Hvad man emelertid snart märker, är att bottentyget är vändt. Först trodde jag att man af estetiska skäl valt sidenets matta yta i stället för dess glansiga atlasbotten, men efterhand märkt jag att undersidan också bar tydliga spår af broderi, och att man vändt sidenet då de blifvit urblekt. Genom denna vändning har emellertid en viss skefhet uppstått i de af sprättade figurerna, särskildt har kristusfigurens ena arm blifvit missriktad. I sin ursprungliga färg var sidenbotten djupt violett, såsom den ännu är på alla de ställen, där ornamenten täckt densamma. Under en mellanperiod har botten varit blå, nu är den alldeles grå. Alldenstund den redan 1598 säges vara blå, förmodar jag att den redan då var vänd.
Jag kan icke tro, att detta föremål från början varit en brudpäll. Möjligen har man i stadskyrkan vid något tillfälle under 1500-talets förra hälft behöft en brudpäll och funnit detta broderi brukbart därtill och sedan har den fått bibehålla sitt namn. Fyra illa påsydda öglor i broderiet visa, att det verkligen brukats hängande som päll. År 1691 uthyrdes “Pällen“ i Vadstena stads kyrka för 16 daler kmt och några år därefter uthyr man den “Stora pällen“ och den “Lilla pällen“ (Utgifts- och inkomstböckerna), men redan år 1642 berättar ett inventarium, att det fanns ett antependium af grön och röd atlas (se bilag. 3), som brukades till brudpäll och 1695 har man ännu en päll af grön och röd sammet med blommor på. Man kunde således bruka päll utan att därmed mena detta broderi med korsfästelsescen, som så föga passar för ändamålet. Jag måste emellertid bekänna, att jag i flere inventarier från 16 och 1700-talen funnit samma uttryck, som här brukats: “brudpäll med krucifix;" ehuru dessa senare pällar sannolikt sett annorlunda ut. Mycket ofta kallar man en vanlig korsform för krucifix.
Om nu detta broderi icke varit brudpäll, hvad skulle det då hafva varit? Jo, ett graftäcke! Genom beskrifningen af S:ta Katerinas translatio veta vi att man i Vadstena klosterkyrka brukade graftäcken, måhända är ordet “Stenkläder“, som förekommer i 1595 års inventarium också en benämning för dylika. Huru ett graftäcke kunde se ut känna vi genom det täcke, som i Sko kloster kyrka legat pä biskop Holmgers grafsten och som nu tillhör Statens historiska Museum.
Den som emellertid sett här afbildade broderi och granskat drottning Filippas graf sten i Vadstena kyrka kan icke gärna underlåta att reflektera öfver den egendomliga likhet, som finnes mellan den korsfästes bild å detta broderi och den bild, som pryder grafstenen. Filippas grafsten innehåller, utom ett krucificx hennes namn, vapen m. m. samt dödsåret 1430. Grafstenen är hållen i 1400-talets stil och har af mången ansetts vara en medeltidssten och dock är det Johan d. Ill, som låtit göra den. Messenius berättar i “Scondia Illustrata“, att kung Johan, sedan han i Riddarholmskyrkan m. m. låtit göra flere grafvårdar, äfven bevisade denna välvilja åt drottning Filippa och drottning Katerina, Karl d. VIII, Knudsons gemål, i Vadstena kyrka. Dessa båda stenar äro till storlek och inskriftstyp hvarandra alldeles lika Men drottning Katerinas har icke vapen och icke krucifix.
Om det nu icke är en ren tillfällighet att krucifixet å broderiet och å Filippas graf-
Källa: Internet Archive ·