Svenska slöjdföreningens tidskrift

50

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.

den särskilda omständighet, att Linning uppfunnit, att af en här i riket förut af kakelugnsmakare ej använd komposition till sällsynt fullkomlighet förfärdiga finare tekannor, gräddskålar, urnor, byster m. m. ; och som detta Linnings berömliga företag kan blifva af nytta för det allmänna, samt en så beskaffad inrättning, som den ifrågavarande, synes lämpligen kunna anläggas å landet, hvarest tillgång på rudimaterier finnes, med afseende hvarå så väl regementspastorn Santesson som ryttmästaren Adelsköld, den förre boende å landet i Skåne och den senare i Venersborgs län, redan undfått nådigt tillstånd att tillverka alla slags lerarbeten; så finner kollegium sig äga anledning att i underdånighet tillstyrka rättighet för Linning att å det ställe vid Ulfsunda, hvaraf han kan vara eller blifva innehafvare, få tillverka och hvar som helst försälja allt hvad af den utaf honom uppfunna kompositionen af lera kan åstadkommas, af hvad form och beskaffenhet som helst. Och da det äfven är att förmoda, att Linning såsom konstnär kan, enligt hvad han uppgifvit, astadkomma kakelugnar med vackrare ornamenter än dem som

af kakelugnsmakare i allmänhet förfärdigas samt han jämväl med denna tillverkning bör blifva i tillfälle att finna en jämn och säker sysselsättning för sina arbetare, får kollegium i underdånighet hemställa till Eders Kungl. Maj:ts eget nådiga godtfinnande, om icke Linning jämväl må i nåder tillåtas att tillverka och med eget folk utföra kakelugnar.

Skulle Eders Kungl. Maj:t härtill lämna nådigt bifall, lärer Linning ej kunna, på sätt kakelugnsmakareämbetet uti dess förklaring yrkat, förmenas att äfven taga i sin tjänst kakelugnsmakare-gesäller och lärgossar, såvida sådant sker i stöd af lagliga öfverenskommelser.

Att kommersekollegium, som ju var industrins högsta målsman i riket, ställde sig s}rmpatiskt, såsom akademien förut gjort, gentemot Linnings ansökan och därmed trädde i opposition mot hvad skråväsendets målsmän i saken förfäktat, skulle naturligtvis ha sin stora betydelse, när ärendet föredrogs hos Kungl. Maj:t. Att märka är härvid, att akademiens förutvarande preses Abraham Niklas Edelcrantz nu var kommersekollegii president.

Och så kom ärendet till Kungl. Maj:t, där det först togs om hand af allmänna beredningen. Dess motivering är ganska märklig. Där heter det nämligen1): Då enligt 19:de artikeln i Kungl. statuterna för målare- och bildhuggareakademien af år 1773 ingen ledamot af samma akademi må vid utöfvandet af sin konst tvingas med de band, som skråordningen åtfölja, eller af skråämbeten kunna förmenas att publika verk och enskilda personer betjäna, och då Linning uppfunnit att af en här i riket tillförene aldrig använd komposition förfärdiga ifrågavarande lerarbeten, tror sig Kungl. beredningen äga all anledning att tillstyrka nådigt bifall till Linnings anhållan, på sätt kommersekollegium framställt1). Detta blef också Kungl. Maj:ts beslut2).

Fig. 5. Gräddkanna af ljus lera. Sign. Ulfsunda C. A. L. Tillh. Nationalmuseum.

') Allm. beredningens prot. den 6 okt. 1815 § 4. Riksark. Ö Statsrådsprot. d. .8 okt. 1815. Riksark.