Svenska slöjdföreningens tidskrift

58

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.

i staden. Så inleverera på 1820-talet en fru Chievitz, en fru Fröman, en fru Reisman, en mamsell Zimmerman och en herr Svanbom penningar för sålda varor. Af de arkivalier, som jag sett rörande fabriken, framgår icke tillverkningens storlek. I 1821 års inventarium å befunna persedlar vid Ulfsunda sätesgård heter det tyvärr till slut: “Fabriken blef ej denna gång inventerad, såsom under dåvarande arrendatorns vård“, och i 1820 års inventarium stå visserligen följande poster upptagna: brändt gods, obrändt gods, oglaserade kakelugnar och glaserade kakelugnar, men några siffror finnas icke. År 1822 uppgår försäljningsprovisionen å hvad som sålts i staden till 1,729 rdr rgs och år 1823 till 2,084*. Af detta kom säkerligen en mycket ringa del på de egentliga konstslöjdföremålen. Huru länge nu denna tillverkning fortgick, känner jag, som sagdt, ej. I alla händelser stannade Linning ej många år därefter vid fabriken.

I Helsingfors tidningar d. 14 aug. 1830 heter det under rubriken: Konstnärer i Finland, följande: “Tvänne till börden svenska konstnärer uppehålla sig för närvarande i Helsingfors." Den ena var statybildhuggaren och agréén Christian Arvid Linning. I ett följande nummer** meddelas, alt Linning nyss fullbordat en byst föreställande kommerserådet U(schakoff)***, hvilket arbete får vitsordet att i det hela vara väl lyckad och af mycken karaktär. “I hvarje drag ser man den spekulerande köpmannen, den kalkylerande affärsmannen. Bysten visar herr Linnings kännedom om fysiognomiken och ådagalägger, att han ej oförtjänt innehar en hedersplats i de fria konsternas akademi — — . Skägget är förträffligt, men det begär att idealisera och försköna, som genom antikens flitiga studerande så i ritning som modellering råder hos den bildade statybildhuggaren, har förorsakat, att håret ej har den strängt ryska karaktären".

“Min önskan är“, slutar insändaren, “att hr L. måtte bli på sådant sätt employerad hos oss, att han ej nödgas öfvergifva staden, förrän det nya lutherska templet och universitetshuset blifva fullbyggda, i händelse några ornamenter komma att anbringas".

Af detta vill det synas, som om Linning ämnat återgå till den högre konsten och slå sig ned i Finland. Möjligt är, att han stannade där. Emellertid fick han icke de nämnda uppdragen, som öfverlätos åt infödda konstnärer. Rörande hans verksamhet efter denna tid känner jag ingenting. Christian Arvid Linning dog först år 1843.

* Äkerhjelmska arkivet på Torsåker.

** Helsingfors tidningar d. 28 aug. 1830.

*** Enligt Tikhanen, Finska konstföreningen 1846 — 1896, sid. 6.