Sida 4
ägde lian i hög grad, äfven den sedermera kommande förmyndare-regeringens, ehuru han till densamma råkade i ett nytt och inveckladt förhållande, hvilket vi framdeles skola närmare utreda.
En serskild omständighet låg honom beständigt i vägen. Svenskarna hyste vid denna tiden en uteslutande tillgifvenhet för lutherska bekännelsen, och misstrodde högeligen allt, som afvek derifrån. Att Johan Kasimir var reformert, förblef derföre i deras ögon en vigtig betänklighet. Med mycken omtanka sökte han dock i detta fall undvika allt uppseende, utan att likväl öfvergifva sin tro. Måhända var det likväl för att lugna sinnena och sig sjelf, som han åtskilliga gånger aflade en formlig bekännelse; första gången under en svår sjukdom 1630, andra och tredje gångerna i sorgen öfver Gustaf Adolfs och öfver sin makas död. Sjelfva trosbekännelsen är ett medelting, som endast lätt vidrör båda lärornas tvistepunkter. För att mottaga densamma hade han också valt den fördragsamma Johannes MatthiaB *). Af sin fosterdotter Kristina åtnjöt Johan Kasimir hjertlig tillgifvenhet och orubbadt förtroende samt deraf följande nådebevisningar. Sluteligen upphöjdes han 1651 till hertig öfver Stegeborgs län. Han afled det följande uret.
TREDJE KAPITLET.
OM PFALTSGREFVINNA.N KATARINA.
Med sin första gemål hade Karl den nionde sex barn, bland hvilka fem dogo i späd ålder. Endast en uppnådde mognare år, nemligen ofvannämnde pfalts-grefvinna Katarina. Under stilla och anspråkslös verk-
*) Riksark. Bref till Karl X Gustaf från fursteliga personer. Joh. Matthiae till Karl Gustaf den 14 Juli 1632. Samt i svenska drottningars och personers egenhändiga bref, der sjelfva den ifrågavarande bekännelsen finnes.
Källa: Project Runeberg ·