Sida 113
fördref dem igen. Rom var en gång, med undantag af Capilolium, helt och hållet eröfradt; och samma Rom slutade dock med att eröfra hela den då kända verlden. Vcten i Guds rådslag förut? Eller ären i säkre, all ej detta krig kan medföra edert förderf likaså väl som vårt? Vi söka fred; om i undviken den, välan! så anförtro vi utgången åt härarnes Gud. Dessa ord väckte uppseende, och den 1 Juli börjades en formlig underhandling, dock blott för sken skull; ty redan hade svenskarna på Karl Gustafs befallning från Liffland infallit i Lithauen, och om tre dagar skulle Arvid Wittenberg från Stettin infalla i Storpolen. Icke vetande, att kriget sålunda redan utbrutit, började po-lackarna fredsunderhandlingen. Redan första dagen medgåfvo de, att Johan Kasimir skulle afstå frän tittel och anspråk på Sverge. Följande dagen den 2 Juli blef det fråga om Liffland, och polackarna hade redan erbjudit sig lemna vid pass ena hälften deraf. Det säges förvisso, att Leczinsky hade tillåtelse afstå hela Liffland och bifalla alla Sverges fordringar med undantag af det landskap, som begärdes till pant. Men just nu voro de fem dagarna förflutna. Svenska regeringen begagnade denna anledning att komma ifrån fredsver-ket, och Oxenstjerna afbröt underhandlingen, förklarande, att Karl Gustaf följande dagen skulle anträda sin resa. Polackarna harmades och knotade; men måste slutligen gifva efter och tömma förödmjukelsens kalk till botten. De måste lofva att resa efter konungen för att i Stettin den 4 Augusti återbörja de nu afbrutna fredsöfverläggningarna.
Allling visade, huru Karl Gustaf längtade och hastade till kriget; derföre brådskade han med riksdagens afslutande; derföre kunde han icke hinna utfärda någon fullständig förklaring öfver reduktionsverket; derföre afbröt han också den började fredsunderhandlingen. Jemnt åtta dagar efter riksdagens slut och dagen efter fredsunderhandlingens afbrott eller den 3 Juli 1655 reste han till Dalarön, der flottan väntade. Den 5 Juli dit-
Källa: Project Runeberg ·