Sida 194
från Brzesc till West-Preussen, sedan det nemligen var afgjordt, att svenskarna genast skulle lemna Polen. Såväl konungens som Stenbocks afdelning härjade och brände, såvidt den kunde nå; och kring Warschau såg rnan på en gång mer an hundra byar stå i låga. Sjelf-va staden var nära att dela samma öde. Huru den mutade sig ifrån siebenbiirgarna, hafva vi redan nämnt. Men äfven Karl Gustaf befallte Stenbock, alt med sina svenskar icke blott ödelägga landet, der de framgingo, utan äfven och för all del alt förstöra Warschau *). Till stadens lycka hade Stenbock redan före brefvets ankomst börjat sitt återtåg, hvarunder han likväl förhärjade allt annat, som kunde ålkommas. I bredd med dessa mordbrännerier bedrefvos plundringar och en mängd andra våldsamheter. Stora skaror af röfvad polsk boskap blef bredvid svenska tropparna drifna uppåt West-Preussen, och man såg nunnor och adeliga qvinnor tvungna deltaga i kreaturens fösande. I bög-qvarteret lefdes deremot lustigt, och konungen och fursten, hvilka ingendera föraktade glaset, togo sjelfva och med sina herrar af det kraftiga tokayer-vinet så rundelig förplägning, att dessa sednare någon gång måste oafklädda föras till bädden, och voro nära att in-nebrännas, då man efter vanligheten tidigt om morgo-uen antände nattqvarteret. Det hände konungen sjelf, att han ej vaknade förrän redan närmsta huset stod i ljus låga, och en annan gång, att några svenskar verkligen blefvo innebrända.
Ragoczis hemfärd aflopp ganska olyckligt. Karl Gustaf rådde honom att taga vägen öster om Weixeln för att derunder kunna stödja sig på Brzesc och kosackernas grannskap. Men fursten drömde ännu om polska eröfringar, genom vapen eller genom underhandling. Han tågade derföre på vestra sidan om Weixeln och skref till några polska herrar, sina goda vänner, som han kallade dem. Men dessa ville ej kännas vid vänskapen och Lubomirski hade redan gjort
*) Riksarlt. Act. hist. från 1657 till 1660. Ext. ur Karl Gustafs bref till G. O. Stenbock, Thorn d. 12 Juni 1657.
Källa: Project Runeberg ·