Sida 178
fjortonde kapitlet.
om ämbetsverken.
I detta hänseende är ingenting hugneligt att berätta. Kriget och konungens frånvaro, m. m. förorsakade oordningar, sjelfsvåld och slapphet. De gamla klagomålen Öfver kronofogdarnas underslef fortforo *), och en häradshöfding Rosinger lät en gång den vid tinget församlade allmogen vänta i tre dagar, under hvilken lid han sjelf med sällskap flitigt förplägade sig vid kannan**). Måhända var det samma Rosinger, som år 1651 tillsammans med Messenierna och andra missnöjda klandrade drottning Kristina samt oskickligheten af hennes förvaltning och ämbetsmän.
Mera hugnande att se och omtala är den beredvillighet, hvarmed flere herrar och högre ämbetsmän icke utan betydliga uppoffringar understödde fäderneslandet. Den tidens handlingar äro rika på sådana exempel. Per Brahe ville 1656 öfvergifva sin lugnare befattning i Stockholm och i dess ställe resa till det älskade men hotade Finnland och leda dess försvar mot ryssarna ***), likaså åt staten upplåna penningar på pant af egna gods -{-); äfven på sin bekostnad förse Jönköping med proviant; och år 1657 uttågade han mot danskarna med en liten krgshär, hvilken till större delen bestod af hans eget uppbådade folk. Riksamiralen Gabriel Bengtsson Oxenstjerna erböd sig att understödja det emot ryssen stående krigsfolket med 500 tunnor spannemålamiralen Klas Bjelkenstjerna, att på egen bekostnad förse sig ocl sitt folk med mun-
’) 5. st. d. 17 Maj 1656.
*’) S. st. d. 20 Juni 1656.
***) S. st. d. 17 Juni 1656. f) S. st. d. 24 April 1656. ff) S. St. d. 16 Juni 1656.
Källa: Project Runeberg ·